Okej, här kommer en kort timeline över hur jag fick mitt nya jobb. Helt enkelt därför att jag tror att det kanske finns folk som behöver lite optimism i sitt liv. Även om jag vet att det är fett svårt att vara glad för andra när saker är jobbiga, men ja. Fucking hang in there.
15 juni: jag söker lite jobb (som jag inte får) och allt är så jobbigt att jag literally ligger på min yogamatta och hetsgråter eftersom jag inser att jag inte nått mitt mål att ha ett riktigt jobb innan sommaren. Sen gick jag ut och sprang 13 km för det är så jag hanterar alla mina problem.
 |
| Bildkälla. Foto från Benita Abraham |
16 juni: jag får ett samtal om en jobbintervju på Botkyrka kommun veckan efter, vilket var exakt vad jag behövde dagen efter ett break-down. Senare samma dag får jag ett mail från en rekryterare som sett mig söka tjänster jag inte varit kvalificerad för hos Norrtälje och Danderyd kommun som tipsar om en tjänst hon tror jag skulle passa för. Jag går hem och söker tjänsten och säger att hon gärna får ringa och berätta mer om den.
19 juni: rekryteraren ringer och berättar om tjänsten ("vet du hur långt bort Norrtälje ligger? En del jag pratat med har inte gjort det") och ber mig komma på intervju med hennes kollega veckan därpå.
 |
| Bildkälla. Foto från Benita Abraham |
22 juni: jag går på intervju hos Botkyrka kommun. Det går sådär. Sen tar jag min första riktiga semester från museet och blir borta i över två veckor.
26 juni: trots att jag egentligen bara vill fokusera på MultiCon som börjar om två dagar åker jag på intervju med rekryteraren. Vi pratar nästan bara om just MultiCon på intervjun och han säljer in Norrtälje kommun som en jättebra arbetsplats. Mina kära konventkollegor (aka vänner) vittnar alla om hur de fått jobb genom att prata om konventet.
27 juni: rekryteraren säljer in mig till Norrtälje kommun, som vill träffa mig. Jag förklarar att jag är extremt upptagen med MultiCon, vilket de har full förståelse för, men att jag kan komma in dagen därpå. Jag planerar om hela min kväll och sover hos mina föräldrar i Täby istället för hemma.
 |
| Bildkälla. Foto från Benita Abraham |
28 juni: jag går upp klockan fem på morgonen för att vara i Norrtälje klockan 8. Eftersom jag är en extrem tidspessimist kommer jag fram dit 7.20, men det ger mig plenty of time att styra upp lite MultiCon-business innan jag går in. Själva intervjun är jätterolig och vi pratar vidare om MultiCon, och jag känner mig fett positiv och glad på vägen därifrån. Jag skickar mina referenser till rekryteraren.
30 juni: rekryteraren mailar och säger att Norrtälje kommer att höra av sig nästa onsdag för "fortsatt kontakt". Jag är så upptagen att jag literally inte hinner svara honom förrän dagen därpå.
5 juli: Norrtälje hör inte av sig och min tidigare extremt positiva känsla blir lite mindre positiv.
 |
| Bildkälla. Foto från Benita Abraham |
6 juli: Norrtälje ringer och börjar samtalet med att fråga om hur MultiCon gick, och jag är nära att skrika WHATEVER FÅR JAG JOBBET ELLER INTE?! Nästa fråga är om jag vill börja jobba hos dem och svaret är självklart ja. Därefter krävdes en del pusslande med hur jag ska kunna börja redan veckan därpå utan ge museet för stora problem, men eftersom alla där vet att jag letat efter ett nytt jobb så länge och är fett supportive gick det bra.
12 juli: jag jobbar sitta dagen på museet. Mina kollegor ställer till med ett jättestort fika och jag känner mig extremt uppskattad.
13 juli: Harrison Fords födelsedag. Also, min första dag på nya jobbet. Jag har mest fått lära mig om systemen jag ska jobba i, men jag fick göra en karta i alla fall och jag ser fett mycket fram emot att börja jobba på riktigt. Jag ska till och med få ett eget kontor!! Och jag fick en välkomstväxt. Så jävla vuxet, I love it.
Så, vad var poängen med den här onödigt långa och tråkiga posten? Tre saker:
- Det tog mig mindre än en månad att gå från crying mess till första dagen på jobbet Och det var efter månader utan så mycket som en telefonintervju. Plötsligt händer det bara, så keep going.
- Prata om dina fucking passion projects på intervjuer, för din framtida arbetsgivare kommer antagligen tycka att det är skithäftigt och det är personer som gillar sånt som du vill jobba med.
- Benita Abraham är ett comedic genious.
Det var allt. Nu ska jag sova för jag måste upp skittidigt om morgnarna nu för tiden. Imorse vaknade jag seriöst 04.36, men mitt mål är att korta ner min morgonrutin så att jag inte behöver vakna förrän 5.00 åtminstone ...
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar