Maybe you all would consider it a joke
If I say that I hate myself
But now and then
When I look into the mirror
All I see is a big mistake
(And wouldn´t you)
Well, I just wanna be fun
Just wanna be the one
Who makes you smile
I just wanna believe
That I could be something to someone
- Am I the only one around here,
Who´s not gonna live my life in fear?
Jag bara älskar The Ark.
That's (clearly) enough of that shit.
lördag 6 januari 2007
söndag 24 december 2006
Jag vill ha mer jul, ge mig mer jul
GOD JUL ALLIHOP SOM LÄSER! ^^
Det fina med julen är att jag har kommit över det här stadiet då man behöver 30 julklappar för att känna sig nöjd med dagen, och efter ett par år utan julstämning har jag insett att nej, det kommer aldrig bli som när jag var liten, men det betyder inte att det behöver vara dåligt för det.
Bara jag får de viktigaste grejerna - Star Wars Poster Book, Kingdom Hearts II, en fejkad LV-plånbok (vilket jag inte önskade mig, men en LV-väska stod faktiskt med, så det var gulligt) - och ett par småsaker som får en på underbart humör - Kalle Ankas Pocket, en disktrasa med Clint Eastwood (ja, ni läste rätt), en kudde som ser ut som en giraff - samt ett gäng saker som jag inte orkar skriva upp... då är julen jäkligt Faust ändå.
Och det är väl det enda som räknas, eller?
That's enough of that shit. Eller som julspecial: go ahead - make my day.
Det fina med julen är att jag har kommit över det här stadiet då man behöver 30 julklappar för att känna sig nöjd med dagen, och efter ett par år utan julstämning har jag insett att nej, det kommer aldrig bli som när jag var liten, men det betyder inte att det behöver vara dåligt för det.
Bara jag får de viktigaste grejerna - Star Wars Poster Book, Kingdom Hearts II, en fejkad LV-plånbok (vilket jag inte önskade mig, men en LV-väska stod faktiskt med, så det var gulligt) - och ett par småsaker som får en på underbart humör - Kalle Ankas Pocket, en disktrasa med Clint Eastwood (ja, ni läste rätt), en kudde som ser ut som en giraff - samt ett gäng saker som jag inte orkar skriva upp... då är julen jäkligt Faust ändå.
Och det är väl det enda som räknas, eller?
That's enough of that shit. Eller som julspecial: go ahead - make my day.
lördag 23 december 2006
Dan före dan
Dan före dan, och nu stressar vi som djur
Har du köpt alla klappar? – Ja! – Vilken tur…
Och jag vaknar sist, och ingen stämning jag har
Men det är lugnt med det, för det är en dag kvar
Innan kvällen är över och natten tar vid
Kommer jag nog somna stilla i min egen julefrid
Lillasyster lider, har fått en ny insikt
Sedan början av sommaren har hon ökat i vikt
Kläderna hon valt kan hon omöjligt komma i
Och med stigande ångest blir det klädhysteri
En räd genom systerns garderob – hon kammar noll
Hur gick det här till, hon som hade sån koll!?
Ner för trappan, och rotar bland mammas kläder
Struntar blankt i om det passar med morgondagens väder
Tyst jag lämnar huset och lillasyster i sin nöd
Och drar mig mot ett ställe som i dessa tiden blir min död
Ett julfyllt centrum, utan tvekan Sveriges största
Fyllt utav människor som sista minuten-klappar törsta
På Guldfynd är fullt utav män, och åter män
Som handlar smycken åt frugan, syster och flickvän
När jag uträttat mitt ärende mot BR jag styr
Där stämningen är nog för att göra mig yr
En julklapp åt min pojkvän som dessutom inte var dyr
Och sedan jag till hemmets lugna vrår jag flyr
Lillasyster har löst sin klädkris till slut
Och bakar nu knäck – det har nog aldrig hänt förut
Lillebror inser att det att julen bankar på hans farstukvist
Drar med mig till ICA för att handla julklappar till sist
Lakrits till pappa, och en hemlis till mig
Jaha, det var ju trevligt, nu drar vi, tjohej.
Mamma hon stressar med julrim och mat
Pappa ser på TV och undviker tjat
På mitt rum är det verkstad där vi rimmar och har oss
Och viskar så tyst om andras klappar, förstås
Paketen de prasslar, och snörena trasslar
Rimmen går med nöd, för poesin den verkar död
Till middagen vi samlas och diskuterar traditioner
Om Ice Age, Kalle Anka, och liknande schabloner
Syster hon rapar och saknar allmänt vett
Såhär i juletider har man det inte särskilt lätt
Men snön ligger tyst på Nordpolens is
Och vi stressar och stressar på alla dessa vis
När kvällen har kommit, och TVn slås på
För att följa Kvarteret Skatan och julklappar få
Då finns där en stämning utan solen så gul
Och jag önskar er alla en riktigt god jul
That's enough of that shit.
Har du köpt alla klappar? – Ja! – Vilken tur…
Och jag vaknar sist, och ingen stämning jag har
Men det är lugnt med det, för det är en dag kvar
Innan kvällen är över och natten tar vid
Kommer jag nog somna stilla i min egen julefrid
Lillasyster lider, har fått en ny insikt
Sedan början av sommaren har hon ökat i vikt
Kläderna hon valt kan hon omöjligt komma i
Och med stigande ångest blir det klädhysteri
En räd genom systerns garderob – hon kammar noll
Hur gick det här till, hon som hade sån koll!?
Ner för trappan, och rotar bland mammas kläder
Struntar blankt i om det passar med morgondagens väder
Tyst jag lämnar huset och lillasyster i sin nöd
Och drar mig mot ett ställe som i dessa tiden blir min död
Ett julfyllt centrum, utan tvekan Sveriges största
Fyllt utav människor som sista minuten-klappar törsta
På Guldfynd är fullt utav män, och åter män
Som handlar smycken åt frugan, syster och flickvän
När jag uträttat mitt ärende mot BR jag styr
Där stämningen är nog för att göra mig yr
En julklapp åt min pojkvän som dessutom inte var dyr
Och sedan jag till hemmets lugna vrår jag flyr
Lillasyster har löst sin klädkris till slut
Och bakar nu knäck – det har nog aldrig hänt förut
Lillebror inser att det att julen bankar på hans farstukvist
Drar med mig till ICA för att handla julklappar till sist
Lakrits till pappa, och en hemlis till mig
Jaha, det var ju trevligt, nu drar vi, tjohej.
Mamma hon stressar med julrim och mat
Pappa ser på TV och undviker tjat
På mitt rum är det verkstad där vi rimmar och har oss
Och viskar så tyst om andras klappar, förstås
Paketen de prasslar, och snörena trasslar
Rimmen går med nöd, för poesin den verkar död
Till middagen vi samlas och diskuterar traditioner
Om Ice Age, Kalle Anka, och liknande schabloner
Syster hon rapar och saknar allmänt vett
Såhär i juletider har man det inte särskilt lätt
Men snön ligger tyst på Nordpolens is
Och vi stressar och stressar på alla dessa vis
När kvällen har kommit, och TVn slås på
För att följa Kvarteret Skatan och julklappar få
Då finns där en stämning utan solen så gul
Och jag önskar er alla en riktigt god jul
That's enough of that shit.
tisdag 19 december 2006
So we talked all night about the rest of our lives
Så satt jag då där, längst ut på ett trappsteg vid Sergels Torg, med min fula skylt virad runt knäna så att jag skulle kännas igen (en skylt som skrevs i tron att kritan var hoggyröd, men som sedan visade sig vara rosa), och tänkte att det här var inte så illa ändå. Och tjugo minuter senare hade det passerat hur mycket folk som helst som tittat på mig och min lillaskylt, och jag log uppmuntrande till allihop.
- Vad står det på din skylt? undrade de plötsligt, de där alternativa som jag först trott var hoggare, men sedan avvisat då de inte reagerat på skyltens vackra budskap.
- Hoggy, sa jag och drog ut båda hörlurarna.
- Holly?
- Hoggy.
- Vad är det för nåt?
- En hemsida.
Inte ens då kände jag mig patetisk, jag bara noterade att jag suttit där i säkert en kvart nu, och hoppades att det snart skulle dyka upp någon jag kände, för det började bli lite ensamt. Jag drog ner tomteluvan lite längre och ignorerade kylan sådär coolt som man gör, och sen såg jag till att skylten syntes ordentligare.
- Vad sa du egentligen att det stod? undrade alterantivarna igen.
- Hoggy, förtydligade jag, och undrade hur många gånger jag skulle få förklara det innan någon kom.
- Varför står det det?
- För att jag väntar på några, som vet vad det betyder.
- Vad betyder det, då?
- Det är en hemsida, blev svaret, och jag började fundera lite på vad man kan göra för att få ner alkoholkonsumtionen bland fjortonåringar egentligen.
- Så om jag skriver Hoggy.se kommer jag dit, då?
- Nej, snarare Hogwarts.nu.
Och då plötsligt fattade de vad jag menade, för de sken upp och pekade och utbrast "Harry Potter!" jättehögt och jag återgick fort till min musik för det kändes så otroligt patetiskt att sitta där ensam med sin skylt och uppenbara tro på folk från en Harry Potter-hemsida. Men så ringde telefonen.
Maccadole, sa den, och jag svarade och fick veta att hon och frejasanne gått vilse. Efter mycket runtirrande och mer viftande med skylten hittade jag dem i alla fall, och några telefonsamtal och lite mer upphämtningar senare så var vi ett helt gäng som var på väg ut till den där fritidsgården i Täby.
Vi var där vid sju, men vi var inte framme, hade köpt godis och hämtat alla människor och kunde börja med kladdkakorna förrän klockan var halv tolv, och det som borde tagit oss ungefär en timme att göra blev ett projekt för hela natten. Halv tre var vi klara med kladdkakorna, och efter att ha suttit på köksgolvet under hela den tiden och pratat om allt mellan hoggy och feffo samtidigt som vi svullade glass och godis så upptäckte vi att det fanns alldeles för mycket man inte visste om hoggare, så vi bestämde oss för att dela med oss av våra kunskaper.
Vilket ledde till att vi satt i ytterligare en timme och gick igenom hela listan på folk som skulle komma och kommenterade alla som vi kunde något om, både de bra och dåliga sakerna, och eftersom vi hela tiden kom in på olika sidospår så slutade det med att vi inte kom iväg och la oss förrän klockan var fyra, och då satt ändå VPFPHarna inne i sitt rum och diskuterade slash i säkert en halv timme efteråt, medan jag, Ebba (Esmeralda II), Martin och Johanna (BloodLost) gjorde vårt bästa för att kura ihop oss i en soffa och få några timmar sömn.
Och sämre inledningar på sämre helger har jag varit med om.
That's enough of that shit.
Dagens >_<
"Slutar du ett? Då ska jag försöka vara hos dig då". Klockan är fyra, och han har inte ens lämnat huset. Män!
- Vad står det på din skylt? undrade de plötsligt, de där alternativa som jag först trott var hoggare, men sedan avvisat då de inte reagerat på skyltens vackra budskap.
- Hoggy, sa jag och drog ut båda hörlurarna.
- Holly?
- Hoggy.
- Vad är det för nåt?
- En hemsida.
Inte ens då kände jag mig patetisk, jag bara noterade att jag suttit där i säkert en kvart nu, och hoppades att det snart skulle dyka upp någon jag kände, för det började bli lite ensamt. Jag drog ner tomteluvan lite längre och ignorerade kylan sådär coolt som man gör, och sen såg jag till att skylten syntes ordentligare.
- Vad sa du egentligen att det stod? undrade alterantivarna igen.
- Hoggy, förtydligade jag, och undrade hur många gånger jag skulle få förklara det innan någon kom.
- Varför står det det?
- För att jag väntar på några, som vet vad det betyder.
- Vad betyder det, då?
- Det är en hemsida, blev svaret, och jag började fundera lite på vad man kan göra för att få ner alkoholkonsumtionen bland fjortonåringar egentligen.
- Så om jag skriver Hoggy.se kommer jag dit, då?
- Nej, snarare Hogwarts.nu.
Och då plötsligt fattade de vad jag menade, för de sken upp och pekade och utbrast "Harry Potter!" jättehögt och jag återgick fort till min musik för det kändes så otroligt patetiskt att sitta där ensam med sin skylt och uppenbara tro på folk från en Harry Potter-hemsida. Men så ringde telefonen.
Maccadole, sa den, och jag svarade och fick veta att hon och frejasanne gått vilse. Efter mycket runtirrande och mer viftande med skylten hittade jag dem i alla fall, och några telefonsamtal och lite mer upphämtningar senare så var vi ett helt gäng som var på väg ut till den där fritidsgården i Täby.
Vi var där vid sju, men vi var inte framme, hade köpt godis och hämtat alla människor och kunde börja med kladdkakorna förrän klockan var halv tolv, och det som borde tagit oss ungefär en timme att göra blev ett projekt för hela natten. Halv tre var vi klara med kladdkakorna, och efter att ha suttit på köksgolvet under hela den tiden och pratat om allt mellan hoggy och feffo samtidigt som vi svullade glass och godis så upptäckte vi att det fanns alldeles för mycket man inte visste om hoggare, så vi bestämde oss för att dela med oss av våra kunskaper.
Vilket ledde till att vi satt i ytterligare en timme och gick igenom hela listan på folk som skulle komma och kommenterade alla som vi kunde något om, både de bra och dåliga sakerna, och eftersom vi hela tiden kom in på olika sidospår så slutade det med att vi inte kom iväg och la oss förrän klockan var fyra, och då satt ändå VPFPHarna inne i sitt rum och diskuterade slash i säkert en halv timme efteråt, medan jag, Ebba (Esmeralda II), Martin och Johanna (BloodLost) gjorde vårt bästa för att kura ihop oss i en soffa och få några timmar sömn.
Och sämre inledningar på sämre helger har jag varit med om.
That's enough of that shit.
Dagens >_<
"Slutar du ett? Då ska jag försöka vara hos dig då". Klockan är fyra, och han har inte ens lämnat huset. Män!
måndag 18 december 2006
Efter solsken kommer regn
Jag tror att det finns en gammalt inka-indianskt ordspråk som lyder "efter en underbar helg väntar en överjävlig måndag". De lär ju förstå vad jag menar även om ordspråket inte finns, jag menar, först kom spanjorerna dit och allt var skitlyckligt men bara några dagar senare blev de brutalt massakrerade och dog ut. Ungefär så var det den här helgen.
Måndag morgon kom så oväntat också. Okej, jag vet, måndagar har följt efter söndagskvällar i evigheternas evighet, men hur skulle jag veta att det skulle funka så även den här gången? Hoggy har lagt ner, liksom, världen är uppochner-vänd, och det är konstigt att jag åkte helt fel med bussarna imorse och helt plötsligt befann mig gående på andra sidan Täby i ett desperat försök att inte komma en halvtimme utan bara tjugo minuter försent?
Jag kände mig som ett apatisk barn hela dagen i skolan, faktiskt. Jag bara följde efter alla andra och sa ingenting, möjligen sjöng jag lite på "Lemontree" ibland, men för det mesta stirrade jag bara tomt framför mig och skrattade och log falskt när jag hörde att folk sa något kul. Jag tror jag gav ifrån mig ett leende som jag verkligen menade, och det var när Marcus sa att jag nog inte tagit min morgonsnus och att det var därför jag var som jag var och jag insåg att nej, inte snus, men jag har inte morgonhoggat. Då började Zackrid och Marcus skämta om att Hoggy var ganja och sen sprang de runt bland de små granarna de säljer vid Statoil och då skrattade jag.
Men fem minuter senare stod jag ensam inne i omklädsningsrummet på idrotten och undrade om det fanns någon poäng med något och tänkte på att någonstans fanns det förhoppningsvis trehundra hoggare som kände som jag, och att jag inte fick vara med dem gjorde mig bara ännu mer deprimerad. Jag förstår inte ens själv hur jag klarade om att byta om och ta mig ut därifrån, men jag gjorde det, och när vi sen skulle springa fem minuter tittade Henke på mig och utbrast "shit, du ser döende ut! Somebody call an ambulance, we've got a dying woman here!".
Det bra med Henke är att han kan sköta en hel konversation själv, så när vi joggade runt salen så behövde jag inte ens anstränga mig för att vara social, det var bara att sätta ena foten framför den andra och hoppas att det snart skulle vara över, medan Henke pratade på om att "nu är det bara åtta timmar kvar, sen har vi världsrekord i idiotläpning. Det var en fransman som satte det...".
Och väl hemma vid datorn har jag suttit på bilddagboken hela dagen och tittat på hoggybilder och bara saknat alla och hela helgen och jag hoppashoppas att någon förstår mig och skriver det här, för jag vill veta att jag inte är ensam.
Jag ska skriva mer om allt det underbara, det blir många bloggar om det här, men just nu nöjer jag med mig att försöka förklara hur det känns nu.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Vi är med på Tjuvlysstnat: http://www.tjuvlyssnat.se/2006/12/fido_c_ja_itali.html Jag är tjej ~17, Vanda är tjej ~14#1&2 och Drean säger inget, och Martin är kille~19!
Måndag morgon kom så oväntat också. Okej, jag vet, måndagar har följt efter söndagskvällar i evigheternas evighet, men hur skulle jag veta att det skulle funka så även den här gången? Hoggy har lagt ner, liksom, världen är uppochner-vänd, och det är konstigt att jag åkte helt fel med bussarna imorse och helt plötsligt befann mig gående på andra sidan Täby i ett desperat försök att inte komma en halvtimme utan bara tjugo minuter försent?
Jag kände mig som ett apatisk barn hela dagen i skolan, faktiskt. Jag bara följde efter alla andra och sa ingenting, möjligen sjöng jag lite på "Lemontree" ibland, men för det mesta stirrade jag bara tomt framför mig och skrattade och log falskt när jag hörde att folk sa något kul. Jag tror jag gav ifrån mig ett leende som jag verkligen menade, och det var när Marcus sa att jag nog inte tagit min morgonsnus och att det var därför jag var som jag var och jag insåg att nej, inte snus, men jag har inte morgonhoggat. Då började Zackrid och Marcus skämta om att Hoggy var ganja och sen sprang de runt bland de små granarna de säljer vid Statoil och då skrattade jag.
Men fem minuter senare stod jag ensam inne i omklädsningsrummet på idrotten och undrade om det fanns någon poäng med något och tänkte på att någonstans fanns det förhoppningsvis trehundra hoggare som kände som jag, och att jag inte fick vara med dem gjorde mig bara ännu mer deprimerad. Jag förstår inte ens själv hur jag klarade om att byta om och ta mig ut därifrån, men jag gjorde det, och när vi sen skulle springa fem minuter tittade Henke på mig och utbrast "shit, du ser döende ut! Somebody call an ambulance, we've got a dying woman here!".
Det bra med Henke är att han kan sköta en hel konversation själv, så när vi joggade runt salen så behövde jag inte ens anstränga mig för att vara social, det var bara att sätta ena foten framför den andra och hoppas att det snart skulle vara över, medan Henke pratade på om att "nu är det bara åtta timmar kvar, sen har vi världsrekord i idiotläpning. Det var en fransman som satte det...".
Och väl hemma vid datorn har jag suttit på bilddagboken hela dagen och tittat på hoggybilder och bara saknat alla och hela helgen och jag hoppashoppas att någon förstår mig och skriver det här, för jag vill veta att jag inte är ensam.
Jag ska skriva mer om allt det underbara, det blir många bloggar om det här, men just nu nöjer jag med mig att försöka förklara hur det känns nu.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Vi är med på Tjuvlysstnat: http://www.tjuvlyssnat.se/2006/12/fido_c_ja_itali.html Jag är tjej ~17, Vanda är tjej ~14#1&2 och Drean säger inget, och Martin är kille~19!
fredag 1 december 2006
För Zackrid sa det bäst
Det är december! Jag kan knappt fatta det själv, men det är bara att acceptera: det är första december, och för att använda ett odödligt citat från Zackrid (jag har ju bara citerat det i två år nu ;P), "nu börjar årets 23 längsta dagar".
Det känns så bra, faktiskt. Nu är det okej, liksom, nu får man längta till julafton, nu får man ryckas med i stämningen. Nu får man äntligen fylla MP3n med jullåtar! Och man kan käka lussekatter till frukost, drömma om vad man ska få i julklapp, och sprida glitter över hela rummet. Äntligen!
Självklart har jag ju en julkalender i år igen, har man börjat med en tradition måste man ju fortsätta med den, och alla som vill läsa den... kör hårt. Julkalendern J.K Rowling aldrig skrev finns bara ett klick bort!
Till sist måste jag bara säga att mina fredagsmuffins månaden till ära är utbytta mot fredagslussekatter, och då menar jag en lyxigare variant än de vi brukar ha hemma som jag kommer äta hela månaden. Allt för att behaga mitt ondaste alter-ego: the evil Queen of Lussecats.
That's enoug of that shit.
Dagens ^^
Sony har en ny reklam för sina LCD-skärmar, och även om den inte slår den gamla med studsbollarna (som är den absolut bästa reklamen som visats på TV, någonsin!), så är de fortfarande så underbart att se deras reklamer. Like no other!
Dagens ...
Kom igen snön, I know you can!
Det känns så bra, faktiskt. Nu är det okej, liksom, nu får man längta till julafton, nu får man ryckas med i stämningen. Nu får man äntligen fylla MP3n med jullåtar! Och man kan käka lussekatter till frukost, drömma om vad man ska få i julklapp, och sprida glitter över hela rummet. Äntligen!
Självklart har jag ju en julkalender i år igen, har man börjat med en tradition måste man ju fortsätta med den, och alla som vill läsa den... kör hårt. Julkalendern J.K Rowling aldrig skrev finns bara ett klick bort!
Till sist måste jag bara säga att mina fredagsmuffins månaden till ära är utbytta mot fredagslussekatter, och då menar jag en lyxigare variant än de vi brukar ha hemma som jag kommer äta hela månaden. Allt för att behaga mitt ondaste alter-ego: the evil Queen of Lussecats.
That's enoug of that shit.
Dagens ^^
Sony har en ny reklam för sina LCD-skärmar, och även om den inte slår den gamla med studsbollarna (som är den absolut bästa reklamen som visats på TV, någonsin!), så är de fortfarande så underbart att se deras reklamer. Like no other!
Dagens ...
Kom igen snön, I know you can!
lördag 25 november 2006
When everything feels like the movies
Skitkul grej jag snodde från Hanna. ^^
Vad skulle filmen om ditt liv heta?
Det där har jag funderat skitmycket på faktiskt, men jag har inte kommit fram till nåt. :/ Kanske nån variant på Povel Ramel, Paul McCartney & Jag (en Gyllene Tider-låt), typ George Lucas, John Rzeznik & Jag. Nåt som antyder nåt om mina besattheter, eftersom jag också har dem (kanske nåt med Harrison Ford! :D).
Vem skulle spela dig?
Haha, för lätt: Hilary Duff såklart. För den sortens filmer hon är med i, den sortens film skulle jag se till att filmen om mitt liv blev. ;P
…och vilka skulle spela personerna i din omgivning?
Den här är cp-svår, men vi försöker iaf:
Martin skulle spelas av... Chad Michael Murray. I WISH. Nä, seriöst: han som är Andreas pojkvän i Djävulen bär Prada. Adrian Grenier heter han. Martin är snyggare, men det är rätt hår iaf. ;P
Chriss skulle spelas av... ehh... Lindsay Lohan, kanske? Fast ska man vara seriös borde nog jag spelas av henne och Chriss spelas av Hilary, men ändååå!
Trams, fan det blir svårt, men Anne Hathaway, kanske. Jag är sämst på det här! XD
Mamma är lätt däremot: Meryl Streep. Inte för att de är sååå lika eller så, men mamma gillar henne eftersom hon är den enda "som kan spela kärleksscener med Clintan".
...vilket leder till att pappa spelas av Clint Eastwood, bara för att Clintan är cool.
Jag orkar inte den här frågan längre. ;P
Eller jo, Zackrid skulle spelas av Elijah Wood för de har samma ögon. :P
Hur skulle omslaget se ut till din film?
Det skulle vara ett fett manligt omslag med mig i mitten, Harrison Ford på ena sidan och Martin på andra med antydningar om fetaste svartsjukedramat. Och en slogan som det står typ "Keep looking for the American Dream" på, eller "Do you feel lucky, punk?".
Hur skulle den börja?
På en miljon olika sätt? ;P Nä, men den skulle börja med att jag sover och att "Hard days night" med Beatles börjar spela på min mobil och jag kastar in den i väggen så musiken dör. Sen börjar CP-spelaren spela "Why should I worry?" med Billy Joel och så får man se hur jag stressar mig i ordning, springer till bussen och sen tar musiken slut och så drar Zackrid en dålig ordvits.
Och slutligen… hur skulle den sluta?
Med att jag är i Hollywood och pratar med Harrison Ford som är allmänt trevlig men inte mer och jag inser att ajfanhankanskeinteärmeränmänniska ändå. Och sen åker han iväg i en taxi efter att ha signerat mina Star Wars-filmer och så dyker Martin upp och allt blir lyckligt. :D
Vad skulle filmen om ditt liv heta?
Det där har jag funderat skitmycket på faktiskt, men jag har inte kommit fram till nåt. :/ Kanske nån variant på Povel Ramel, Paul McCartney & Jag (en Gyllene Tider-låt), typ George Lucas, John Rzeznik & Jag. Nåt som antyder nåt om mina besattheter, eftersom jag också har dem (kanske nåt med Harrison Ford! :D).
Vem skulle spela dig?
Haha, för lätt: Hilary Duff såklart. För den sortens filmer hon är med i, den sortens film skulle jag se till att filmen om mitt liv blev. ;P
…och vilka skulle spela personerna i din omgivning?
Den här är cp-svår, men vi försöker iaf:
Martin skulle spelas av... Chad Michael Murray. I WISH. Nä, seriöst: han som är Andreas pojkvän i Djävulen bär Prada. Adrian Grenier heter han. Martin är snyggare, men det är rätt hår iaf. ;P
Chriss skulle spelas av... ehh... Lindsay Lohan, kanske? Fast ska man vara seriös borde nog jag spelas av henne och Chriss spelas av Hilary, men ändååå!
Trams, fan det blir svårt, men Anne Hathaway, kanske. Jag är sämst på det här! XD
Mamma är lätt däremot: Meryl Streep. Inte för att de är sååå lika eller så, men mamma gillar henne eftersom hon är den enda "som kan spela kärleksscener med Clintan".
...vilket leder till att pappa spelas av Clint Eastwood, bara för att Clintan är cool.
Jag orkar inte den här frågan längre. ;P
Eller jo, Zackrid skulle spelas av Elijah Wood för de har samma ögon. :P
Hur skulle omslaget se ut till din film?
Det skulle vara ett fett manligt omslag med mig i mitten, Harrison Ford på ena sidan och Martin på andra med antydningar om fetaste svartsjukedramat. Och en slogan som det står typ "Keep looking for the American Dream" på, eller "Do you feel lucky, punk?".
Hur skulle den börja?
På en miljon olika sätt? ;P Nä, men den skulle börja med att jag sover och att "Hard days night" med Beatles börjar spela på min mobil och jag kastar in den i väggen så musiken dör. Sen börjar CP-spelaren spela "Why should I worry?" med Billy Joel och så får man se hur jag stressar mig i ordning, springer till bussen och sen tar musiken slut och så drar Zackrid en dålig ordvits.
Och slutligen… hur skulle den sluta?
Med att jag är i Hollywood och pratar med Harrison Ford som är allmänt trevlig men inte mer och jag inser att ajfanhankanskeinteärmeränmänniska ändå. Och sen åker han iväg i en taxi efter att ha signerat mina Star Wars-filmer och så dyker Martin upp och allt blir lyckligt. :D
onsdag 22 november 2006
Det är höst på min planet
"Men här händer ingenting, nej, här händer ingenting."
Jag tänkte skriva en lång blogg, men det där var det enda som kom, och nu har det gått snart sex timmar sen dess, så jag ger upp.
That's enough of that shit.
Jag tänkte skriva en lång blogg, men det där var det enda som kom, och nu har det gått snart sex timmar sen dess, så jag ger upp.
That's enough of that shit.
torsdag 9 november 2006
She fills up every corner like she's born in black and white
Det känns som att jag borde skriva lite om hoggys nerläggning här, men ärligt talat vet jag inte vad jag ska säga. Det suger, jag kommer gråta som fan när det väl stängs ner (och jag kommer sitta inne till slutet, believe me), men just nu känns det som att jag borde göra det bästa av tiden som finns kvar istället. Men alla som vill får gärna komma på avskedsträffen, mer information finns i korridoren (Esmeralda II gör ämnen) eller om man mailar lyckligahoggare@hotmail.com
Jag har fått ett helt nytt i-landsproblem, som seriöst börjar göra mig lite... deppig? Själva problemet i sig är ju faktiskt ganska deprimerande, så man kan säkert se det så. Hursomhelst börjar jag misstänka att jag har varit bitchig så länge att jag helt enkelt inte kan vara snäll längre, jag vet liksom inte hur man gör. Det är klart, jag förolämpar ju inte varenda människa jag ser och såna grejer, men... eller jo, vänta lite, det är ju precis det jag gör. Visserligen är det så jag visar att jag tycker om någon, att jag förolämpar dem, för jag litar på att de inte känner sig förolämpade, men jag tror inte att alla uppfattar det.
Och igår var jag och Martin till Willy's och lekte vuxna och handlade (men vi köpte typ ingredienserna till kladdkaka och gult paketsnöre så att Martin kan visa att han älskar hoggy, så där rök de vuxenpoängen), och jag skulle fråga ett butiksbiträde om de hade paketsnöre. "Var inte så bitchig den här gången" rådde Martin, eftersom jag frågat efter kakao innan och varit lite irriterad eftersom vi letat efter den i typ tio minuter. Så jag tar fram mitt charmigaste leende, ser jättesnäll ut och frågar om de har något: negativ. "Okej, tack ändå" säger jag, och när jag går därifrån hoppar Martin på mig direkt: "nu var du sådär bitchig igen!".
...va? Jag lovar, jag ansträngde mig skitmycket för att vara snäll, men uppenbarligne hade jag misslyckats när hon sagt att det inte fanns och så hade jag sagt det där sista med jättebitchig röst - utan att jag ens märkte det. Och det fick mig att börja fundera, och efter ett tag kom jag på att det nog stämmer, jag kan fan inte vara snäll längre, och då fick jag panik och var bitchig hela kvällen istället. Eller ja, inte hela, men ett ganska bra tag. Martin försökte trösta mig och sa att jag kan vara världens snällaste när jag vill, så jag somnade ganska nöjd med mig själv, men nu är jag vaken, hemma och ensam igen och ärligt talat börjar jag fundera på om jag inte har rätt. Är jag alltid jättebitchig? Kan jag inte vara snäll? Och om det är så; vad fan ska jag göra åt det?
Och när vi ändå är inne på ångest så kan jag ju säga att i tisdags tror jag seriöst jag drog ner mig själv längre än någonsin. Jag lyckades försova mig, och eftersom jag inte orkade stressa för att hinna vara med sista kvarten på en lektion och sen ha två timmar håltimme så bestämde jag mig för att ta lite sovmorgon. Problemet var bara att när jag vaknade 45 minuter senare hade jag minus lust att gå upp. Jag menar, det är inget ovanligt att jag inte vill gå upp på morgonen, men just nu kunde jag knappt motivera mig själv till att resa mig och sätta mig framför datorn: och jag var inte ens trött, jag bara... vill inte.
Till sist lyckades jag tvinga mig själv att ta mig upp till datorn och in på hoggy, för jag antog att det skulle hjälpa. Det gjorde det inte, jag ville bara krypa ner i sängen och sova igen, och det var då det började bli läskigt: jag har liksom aldrig känt att världen var så meningslös förut. Kanske i slutet av sexan, men då hade jag min tonårsdepression, så jag vet inte om det räknas. Jag ringde Mamma och bad om hjälp, men hon sa mest "jaha, men du måste gå", vilket faktiskt var ett steg i rätt riktning. Sen gjorde jag det enda som alltid får en på bra humör: jag satte ihop en snygg outfit, fixade håret, sminkade mig, och la ut bilder på hoggy för en egokick. Lyckligtvis funkade det, och jag har klarat av att gå upp sen dess (tom imorse när jag bara hade en kvart på mig innan jag skulle ta bussen från Martin), men det var inte kul för det.
Nu måste jag plugga tyska och om renässansen... eller om det var ännu mer, damn it, jag minns inte. Borde ha ett papper här någonstans...
That's enough of that shit.
Dagens <3
Kladdkaka, no doubt! Jag och Martin gjorde kladdkaka i en kastrull igår, för de hade inga former hos honom. Så vi öste ner smeten i en skitstor kastrull och stängde in den i ugnen. Fett gott, faktiskt, fast jag åt inte så mycket.
Dagens -_-
Två prov imorgon, hur fan ska det gå?
Dagens :D
1000 ord skrivna på NaNoWriMo, 49 000 kvar. Och jag ska klara det!
Jag har fått ett helt nytt i-landsproblem, som seriöst börjar göra mig lite... deppig? Själva problemet i sig är ju faktiskt ganska deprimerande, så man kan säkert se det så. Hursomhelst börjar jag misstänka att jag har varit bitchig så länge att jag helt enkelt inte kan vara snäll längre, jag vet liksom inte hur man gör. Det är klart, jag förolämpar ju inte varenda människa jag ser och såna grejer, men... eller jo, vänta lite, det är ju precis det jag gör. Visserligen är det så jag visar att jag tycker om någon, att jag förolämpar dem, för jag litar på att de inte känner sig förolämpade, men jag tror inte att alla uppfattar det.
Och igår var jag och Martin till Willy's och lekte vuxna och handlade (men vi köpte typ ingredienserna till kladdkaka och gult paketsnöre så att Martin kan visa att han älskar hoggy, så där rök de vuxenpoängen), och jag skulle fråga ett butiksbiträde om de hade paketsnöre. "Var inte så bitchig den här gången" rådde Martin, eftersom jag frågat efter kakao innan och varit lite irriterad eftersom vi letat efter den i typ tio minuter. Så jag tar fram mitt charmigaste leende, ser jättesnäll ut och frågar om de har något: negativ. "Okej, tack ändå" säger jag, och när jag går därifrån hoppar Martin på mig direkt: "nu var du sådär bitchig igen!".
...va? Jag lovar, jag ansträngde mig skitmycket för att vara snäll, men uppenbarligne hade jag misslyckats när hon sagt att det inte fanns och så hade jag sagt det där sista med jättebitchig röst - utan att jag ens märkte det. Och det fick mig att börja fundera, och efter ett tag kom jag på att det nog stämmer, jag kan fan inte vara snäll längre, och då fick jag panik och var bitchig hela kvällen istället. Eller ja, inte hela, men ett ganska bra tag. Martin försökte trösta mig och sa att jag kan vara världens snällaste när jag vill, så jag somnade ganska nöjd med mig själv, men nu är jag vaken, hemma och ensam igen och ärligt talat börjar jag fundera på om jag inte har rätt. Är jag alltid jättebitchig? Kan jag inte vara snäll? Och om det är så; vad fan ska jag göra åt det?
Och när vi ändå är inne på ångest så kan jag ju säga att i tisdags tror jag seriöst jag drog ner mig själv längre än någonsin. Jag lyckades försova mig, och eftersom jag inte orkade stressa för att hinna vara med sista kvarten på en lektion och sen ha två timmar håltimme så bestämde jag mig för att ta lite sovmorgon. Problemet var bara att när jag vaknade 45 minuter senare hade jag minus lust att gå upp. Jag menar, det är inget ovanligt att jag inte vill gå upp på morgonen, men just nu kunde jag knappt motivera mig själv till att resa mig och sätta mig framför datorn: och jag var inte ens trött, jag bara... vill inte.
Till sist lyckades jag tvinga mig själv att ta mig upp till datorn och in på hoggy, för jag antog att det skulle hjälpa. Det gjorde det inte, jag ville bara krypa ner i sängen och sova igen, och det var då det började bli läskigt: jag har liksom aldrig känt att världen var så meningslös förut. Kanske i slutet av sexan, men då hade jag min tonårsdepression, så jag vet inte om det räknas. Jag ringde Mamma och bad om hjälp, men hon sa mest "jaha, men du måste gå", vilket faktiskt var ett steg i rätt riktning. Sen gjorde jag det enda som alltid får en på bra humör: jag satte ihop en snygg outfit, fixade håret, sminkade mig, och la ut bilder på hoggy för en egokick. Lyckligtvis funkade det, och jag har klarat av att gå upp sen dess (tom imorse när jag bara hade en kvart på mig innan jag skulle ta bussen från Martin), men det var inte kul för det.
Nu måste jag plugga tyska och om renässansen... eller om det var ännu mer, damn it, jag minns inte. Borde ha ett papper här någonstans...
That's enough of that shit.
Dagens <3
Kladdkaka, no doubt! Jag och Martin gjorde kladdkaka i en kastrull igår, för de hade inga former hos honom. Så vi öste ner smeten i en skitstor kastrull och stängde in den i ugnen. Fett gott, faktiskt, fast jag åt inte så mycket.
Dagens -_-
Två prov imorgon, hur fan ska det gå?
Dagens :D
1000 ord skrivna på NaNoWriMo, 49 000 kvar. Och jag ska klara det!
onsdag 25 oktober 2006
Must be funny, in the rich mans world
Så är det ett avsnitt av Crocodile Hunter som man redan sett! :O Ja, ja, då skriver jag väl skit här då, trots att ingen läser.
Igår var jag i Täby Centrum, minding my own business som det heter nu för tiden (förr hade man sagt att man uträttade några ärenden, men inte nu), och lyckades på något vis strutta in på Megastore. Letandes bland DVD-boxarna efter något smaskigt att derggla efter hade jag snart gått igenom nästan hela filmutbudet och kommit fram till nyheterna. Och vad får jag se? Det här:
Ser ni? Jag såg i alla fall, och det var kärlek direkt. Det var liksom när jag såg dem som jag mindes att Martin berättat att de ju skulle ge ut orginalversionerna på DVD, de som gick på bio -77, -80 och -83. Och jag hade liksom inte fattat vad det innebar förrän jag såg dem där.
Det var aldrig någon fråga om jag skulle köpa dem eller inte, bara hur snart och var. Önska mig i julklapp? No way, jag måste ha dem nununu. Jag har velat se orginalversionerna hur länge som helst, och jag har lovat mig själv att om jag någonsin hittar dem så skulle jag se till att se dem. Och det var dags att vara upp till bevis på det.
Jag köpte dem inte igår, lite självbehärskning har man väl. Först skulle jag hem och kolla upp var de var billigast (Megastores onlineshop, 139 kronor styck), och om det eventuellt fanns en DVD-box (nope, eller jag vet inte, jag förstod aldrig det där). Sen när jag kollat allt det där bestämde jag mig för att skita i det och köpa dem på Åhléns, det skulle ändå bara bli 477 kronor allt som allt, det kan man väl leva med?
Men vääänta lite, säger en väldigt mobbad minoritet av min hjärna, 477 är ju jättemycket! Du kan ju få minst ett par jeans för det. Eller fyra t-shirts, linnen eller nåt sånt, allra minst. Eller en tjocktröa eller nåt två, ska du verkligen? Det finns massa saker man kan få för 477 kronor, tänk på all choklad till exempel! Och lägger man till en krona, då kan man få alla Star Wars-filmerna på DVD och ett tuggummi! :D
Så det var ju bara att köpa dem idag, vad skulle jag göra? Tänk er själva lix, det absolut bästa ni vet, gånger tre, på DVD (som är the shit) i den absolut första versionen? Jag menar, man behöver inte vara Star Wars-nörd för att förstå det här, eller hur? Jag hoppas fan inte det, annars är det jag som är galen...
Visst, 497 (som det blev till sist, för jag fick köpa Return of the Jedi på Megastore ändå) är mycket pengar, men ska man tänka logiskt (kvinnligt, according to mamma) så har jag redan tjänat in det: jag delade priset på Lost-boxen med Acksäll, så där tjänade jag in 200 (hade liksom köpt den oavsett, ju), sen ska ju Chriss och jag få VIP-pass till SF-mässan, och där tjänar jag ju in inträde plus två (kanske tre) autografer (för jag vägrar välja mellan Jake Lloyd och David Prowse, det gör jag), vilket bli 3-400 till... och då har jag ju lätt gjort mig förtjänt av de här filmerna!
Dessutom, viktigast av allt, så vad ska man med pengar till om man inte får impulsköpa dyra grejer ibland? Visst är cash kung, jag hade inga problem med att ha mycket pengar i sommar, men jag måste säga att jag hellre är pank än jag saknar något som jag verkligen, verkligen vill ha. Och sen är jag inte helt pank heller, så I'll survive.
Nu ska jag nog njuta av mina DVDer (eller Sex and the City, svårt val :P), och sen är det äntligen säsong 3-premiär på Lost ikväll! Beskrivningen på TV4.se verkar lovande, och enligt goda källor är de första tio minuterna en konstant källa till "OMG!"-utrop.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
FILMERNA ÄR MINA, HAHAHHAHAHA, ÄGDA! :D
Dagens XD
"Du gjorde som Ana-Lucia!"
"Va!?"
"'She fucked Sawyer!' och sen tog hon pistolen, men 'you fucked Martin' och sen tog du majsen!"
"Men jag hatar majs!"
"Ja, och Ana-Lucia hatar pistoler!"
- Zackrid (1, 3, 5) är en mystisk man...
För övrigt lär jag ändra en del grejer i marginalen när jag postat det här, t ex kommer jag byta logga... vad tycks? Foto, redigering, och ALLT har jag gjort! :D
Igår var jag i Täby Centrum, minding my own business som det heter nu för tiden (förr hade man sagt att man uträttade några ärenden, men inte nu), och lyckades på något vis strutta in på Megastore. Letandes bland DVD-boxarna efter något smaskigt att derggla efter hade jag snart gått igenom nästan hela filmutbudet och kommit fram till nyheterna. Och vad får jag se? Det här:
Ser ni? Jag såg i alla fall, och det var kärlek direkt. Det var liksom när jag såg dem som jag mindes att Martin berättat att de ju skulle ge ut orginalversionerna på DVD, de som gick på bio -77, -80 och -83. Och jag hade liksom inte fattat vad det innebar förrän jag såg dem där.
Det var aldrig någon fråga om jag skulle köpa dem eller inte, bara hur snart och var. Önska mig i julklapp? No way, jag måste ha dem nununu. Jag har velat se orginalversionerna hur länge som helst, och jag har lovat mig själv att om jag någonsin hittar dem så skulle jag se till att se dem. Och det var dags att vara upp till bevis på det.
Jag köpte dem inte igår, lite självbehärskning har man väl. Först skulle jag hem och kolla upp var de var billigast (Megastores onlineshop, 139 kronor styck), och om det eventuellt fanns en DVD-box (nope, eller jag vet inte, jag förstod aldrig det där). Sen när jag kollat allt det där bestämde jag mig för att skita i det och köpa dem på Åhléns, det skulle ändå bara bli 477 kronor allt som allt, det kan man väl leva med?
Men vääänta lite, säger en väldigt mobbad minoritet av min hjärna, 477 är ju jättemycket! Du kan ju få minst ett par jeans för det. Eller fyra t-shirts, linnen eller nåt sånt, allra minst. Eller en tjocktröa eller nåt två, ska du verkligen? Det finns massa saker man kan få för 477 kronor, tänk på all choklad till exempel! Och lägger man till en krona, då kan man få alla Star Wars-filmerna på DVD och ett tuggummi! :D
Så det var ju bara att köpa dem idag, vad skulle jag göra? Tänk er själva lix, det absolut bästa ni vet, gånger tre, på DVD (som är the shit) i den absolut första versionen? Jag menar, man behöver inte vara Star Wars-nörd för att förstå det här, eller hur? Jag hoppas fan inte det, annars är det jag som är galen...
Visst, 497 (som det blev till sist, för jag fick köpa Return of the Jedi på Megastore ändå) är mycket pengar, men ska man tänka logiskt (kvinnligt, according to mamma) så har jag redan tjänat in det: jag delade priset på Lost-boxen med Acksäll, så där tjänade jag in 200 (hade liksom köpt den oavsett, ju), sen ska ju Chriss och jag få VIP-pass till SF-mässan, och där tjänar jag ju in inträde plus två (kanske tre) autografer (för jag vägrar välja mellan Jake Lloyd och David Prowse, det gör jag), vilket bli 3-400 till... och då har jag ju lätt gjort mig förtjänt av de här filmerna!
Dessutom, viktigast av allt, så vad ska man med pengar till om man inte får impulsköpa dyra grejer ibland? Visst är cash kung, jag hade inga problem med att ha mycket pengar i sommar, men jag måste säga att jag hellre är pank än jag saknar något som jag verkligen, verkligen vill ha. Och sen är jag inte helt pank heller, så I'll survive.
Nu ska jag nog njuta av mina DVDer (eller Sex and the City, svårt val :P), och sen är det äntligen säsong 3-premiär på Lost ikväll! Beskrivningen på TV4.se verkar lovande, och enligt goda källor är de första tio minuterna en konstant källa till "OMG!"-utrop.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
FILMERNA ÄR MINA, HAHAHHAHAHA, ÄGDA! :D
Dagens XD
"Du gjorde som Ana-Lucia!"
"Va!?"
"'She fucked Sawyer!' och sen tog hon pistolen, men 'you fucked Martin' och sen tog du majsen!"
"Men jag hatar majs!"
"Ja, och Ana-Lucia hatar pistoler!"
- Zackrid (1, 3, 5) är en mystisk man...
För övrigt lär jag ändra en del grejer i marginalen när jag postat det här, t ex kommer jag byta logga... vad tycks? Foto, redigering, och ALLT har jag gjort! :D
måndag 23 oktober 2006
A monkey needs to dance and so do you
Jag tänkte sätta in en lista här, men jag orkar inte, så fuck den. Egentligen hade liksom inget vettigt att säga där i alla fall, så jag kan lika gärna säga de typ två grejer jag tänkte komma fram till där här istället:
För det första har jag ändrat mig om bästa låt. Visst, Hear you me är bra, den är sjukt bra, men den har liksom noll att komma med när man lyssnar på Man must dance med Johnossi. Förutom att den låten har sjukt bra melodi och hela köret, så är texten typ... GOD SMACKINGLY GLOURIOUS som det heter på Popomundo. Varenda rad i den texten betyder något känns det som, och trots det finns det två citat som fastnat speciellt (men jag skulle kunna dra en blogg om vad varje rad i låten betyder för mig, men det orkar ni nog inte lyssna på).
När jag började lyssna på den här låten var samma helg som Animal Planet hade Steve Irwin-maraton, och ett av avsnitten där handlade om ett rehabiliteringscenter för apor. Alltså, idioter får för sig att det är skitkul att ha en apa i sin lägenhet i New York City, och sen kommer de på att det inte funkar och då tar det här centret (som jag inte minns var det ligger) hand om dem och vänjer dem vid att leva i det fria så att de kan leva som de vill igen.
Och i det här avsnittet sprang Steve runt och lekte med aporna i träden eftersom de var så vana med människor att de liksom tillät det (många apor är såna, uppenbarligen, även såna som varit vilda hela livet... framför allt lemurer, typ), och då var det något tillfälle då han klättrade upp... femton meter eller nåt i ett träd och pratade om apor och tittade på dem när de klättrade runt där, och jag kände att j a g v i l l o c k s å! Jag menar, jag har alltid älskat att klättra, jag är grym på det (så ni vet :P), och bara att kunna vara högst uppe och kunna glömma allt som är hemma, det är liksom.. wow. Precis vad jag vill.
Och det där är det nästan lite samma sak med, just sista raden bara... ja, men okej, jag är väl så då. Men bara för att niiii inte fattar vad jag ler åt just då, det är väl inte mitt fel. Eller nåt sånt, men liksom jag tror inte jag kan förklara det, det har väl att göra med aporna som får en att tänka på nåt annat, så kan man le åt sånt som ingen annan förstår. Galet bra är det iaf!
För övrigt var det ett jättebra avsnitt av Crocodile Hunter idag, Steve var i Mexiko och hälsade på ett par städer där (en av städerna hette Cancun, den andra har jag glömt) de har sjukt mycket krokodiler, och det som var så coolt var att de inte ville typ döda dem eller få bort dem, utan de ville komma på hur människor och krokodiler kunde leva sida vid sida! Och det var typ aldrig några som blev attackerade av krokodiler heller, för de var så vana vid människor att de hellre höll sig borta. Dit vill jag lätt åka nu!
Outsiders idag är lite småsjukt, nästan värre än vanligt. Jag skulle verkligen aldrig kunna vara ihop med en docka (en kille är det, alltså), det skulle bli... nej, jag vet inte, bara jag ser hur han sitter där och ser kärleksfullt på sin docka får mig att bli helt ställd, jag skulle aldrig klara det. Man behöver liksom respons från den andra personen för att det ska kunna bli nåt. Och nu saknar jag Martin jättemycket bara för att jag började tänka på det, jaha, tack för den.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Yes, säsong 2 av Sex and the City är nerladdad! Go me! Nu funderar jag seriöst på att ladda ner Star Trek: The Next Generation, men frågan är om jag är tillräckligt nördig för det...
Dagens >_<
Sjuuuuk, jag vill inteee! Men jag känner mig bättre nu, så jag kanske håller på att bli frisk. Heja!
Dagens :D
Jag skrev en fin dikt på Hoggy. ^^ Och jag har gjort klart matten och tyskan, heja mig! :P
För det första har jag ändrat mig om bästa låt. Visst, Hear you me är bra, den är sjukt bra, men den har liksom noll att komma med när man lyssnar på Man must dance med Johnossi. Förutom att den låten har sjukt bra melodi och hela köret, så är texten typ... GOD SMACKINGLY GLOURIOUS som det heter på Popomundo. Varenda rad i den texten betyder något känns det som, och trots det finns det två citat som fastnat speciellt (men jag skulle kunna dra en blogg om vad varje rad i låten betyder för mig, men det orkar ni nog inte lyssna på).
You like to do it as a child on your own
You're in the jungle and the monkeys take your mind from your home
You're in the jungle and the monkeys take your mind from your home
När jag började lyssna på den här låten var samma helg som Animal Planet hade Steve Irwin-maraton, och ett av avsnitten där handlade om ett rehabiliteringscenter för apor. Alltså, idioter får för sig att det är skitkul att ha en apa i sin lägenhet i New York City, och sen kommer de på att det inte funkar och då tar det här centret (som jag inte minns var det ligger) hand om dem och vänjer dem vid att leva i det fria så att de kan leva som de vill igen.
Och i det här avsnittet sprang Steve runt och lekte med aporna i träden eftersom de var så vana med människor att de liksom tillät det (många apor är såna, uppenbarligen, även såna som varit vilda hela livet... framför allt lemurer, typ), och då var det något tillfälle då han klättrade upp... femton meter eller nåt i ett träd och pratade om apor och tittade på dem när de klättrade runt där, och jag kände att j a g v i l l o c k s å! Jag menar, jag har alltid älskat att klättra, jag är grym på det (så ni vet :P), och bara att kunna vara högst uppe och kunna glömma allt som är hemma, det är liksom.. wow. Precis vad jag vill.
You're the monkey in the jungle trying to find your place
The one who let the sunset bring a silly kind of smile on your face
The one who let the sunset bring a silly kind of smile on your face
Och det där är det nästan lite samma sak med, just sista raden bara... ja, men okej, jag är väl så då. Men bara för att niiii inte fattar vad jag ler åt just då, det är väl inte mitt fel. Eller nåt sånt, men liksom jag tror inte jag kan förklara det, det har väl att göra med aporna som får en att tänka på nåt annat, så kan man le åt sånt som ingen annan förstår. Galet bra är det iaf!
För övrigt var det ett jättebra avsnitt av Crocodile Hunter idag, Steve var i Mexiko och hälsade på ett par städer där (en av städerna hette Cancun, den andra har jag glömt) de har sjukt mycket krokodiler, och det som var så coolt var att de inte ville typ döda dem eller få bort dem, utan de ville komma på hur människor och krokodiler kunde leva sida vid sida! Och det var typ aldrig några som blev attackerade av krokodiler heller, för de var så vana vid människor att de hellre höll sig borta. Dit vill jag lätt åka nu!
Outsiders idag är lite småsjukt, nästan värre än vanligt. Jag skulle verkligen aldrig kunna vara ihop med en docka (en kille är det, alltså), det skulle bli... nej, jag vet inte, bara jag ser hur han sitter där och ser kärleksfullt på sin docka får mig att bli helt ställd, jag skulle aldrig klara det. Man behöver liksom respons från den andra personen för att det ska kunna bli nåt. Och nu saknar jag Martin jättemycket bara för att jag började tänka på det, jaha, tack för den.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Yes, säsong 2 av Sex and the City är nerladdad! Go me! Nu funderar jag seriöst på att ladda ner Star Trek: The Next Generation, men frågan är om jag är tillräckligt nördig för det...
Dagens >_<
Sjuuuuk, jag vill inteee! Men jag känner mig bättre nu, så jag kanske håller på att bli frisk. Heja!
Dagens :D
Jag skrev en fin dikt på Hoggy. ^^ Och jag har gjort klart matten och tyskan, heja mig! :P
onsdag 18 oktober 2006
God knows even angels fall
Jag mår för jävligt.
Jag tänkte börja med att skriva det, liksom, fuck it. Och det roliga är att jag inte är förkyld, vilket bara vore logiskt, med tanke på att Martin haft världens förkylning nu i några dagar och varit hes och snuvig och shit utan att jag brytt mig, men neeej, jag har - med största och jävligaste sannolikhet - migrän. Vad annars innebär occasional huvudvärk och illamåendeattacker (samt behovet av att ligga i ett svalt, mörkt rum med en kudde över huvet)?
Well, vad kan man göra förutom att stanna hemma, lova sig själv att plugga lite matte (jag lovar, om varje Vänner-avsnitt jag sett motsvarande en sida i matteboken skulle jag vara klar nu), och konstatera att imorgon ska jag åtminstone åka och hämta historiaboken. Sen får man se hur det går med det (dåligt! Dåligt! Dåligt!!!).
Idag släpps dessutom Lost-boxen, så jag hade tänkt dra iväg till TC efter skolan och gymma (JAG VILL GYMMA!), samt införskaffa militärfärgade fingervantar, nämnda DVD-box och en ny mascara (från The Body Shop, för Djurens skull). Men nej, inget av det blev av, istället sitter jag här och försöker motivera mig själv till att lämna TVn och börja med matten. Kanske kan göra någon milkshake senare ikväll, who knows?
Så istället för att bara ha min vanliga MMS-ångest på torsdagar med Trams har jag numera ångest så fort jag inte aktivt träffar någon, dvs så fort jag inte är i skolan eller träffar Martin. Det är inte kul, och dessutom har jag ångest för allt: jag har inget jobb, jag har inga pengar, jag kan inte skriva, allt jag skriver suger, jag kan inte motivera mig själv, jag orkar inte ens motivera mig själv till att göra sånt som jag gillar, mitt liv går ut på att se på TV och umgås med min pojkvän, jag har blivit en sån där (eller en av alla dom, som Winnerbäck skulle sagt), jag vill flytta hemifrån, jag kommer aldrig kunna det, jag vet inte vad jag vill bli, jag måste tenta av två ämnen, vad händer om Martin gör slut, kommer jag någonsin kunna komma bort från Sverige, kommer jag någonsin ens komma bort ifrån Täby Kyrkby, osv, osv, osv, hela tiden, typ. Och för att undvika att fastna i att tänka på det så stressar jag upp mig över matteläxor eller att inte ha tid att skriva, eller - bäst av allt - att inte hinna se på TV, bara för att slippa ha ångest över stora saker. "Rädslans hinderbana genom själen", helt enkelt.
This sucks ännu mer.
Jag lovar att ni säkert mådde mycket bättre av att läsa det där också. Eller inte. Om ni har tråkigt kan ni ju alltid lämna en kommentar och berätta vad ni har ångest över så jag får något att koncenterar mig på, för just nu börjar det här rummet kännas lite väl klaustofobiskt.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Egentligen från i söndags, men anyway, när vi skulle sova då så la Martin sin hand mot min och liksom ritade mönster i min handflata (ett hjärta, tror jag, men han kanske bara följde några osynliga linjer), och jag fick en sån här "I could die now. I really could"-känsla, och det var underbart (det är en bra känsla, alltså).
Dagens >_<
Fuck migrän. Fuck allt.
Dagens XD
Det kom ett Jehovas vittne hit och ville att jag skulle ge Mamma och Pappa ett papper från dem. Så jag tog emot det, men sen ångrade jag mig och öppnade dörren och gav tillbaka det: "mina föräldrar är inte homofober, ta inte illa upp. Och vi kommer bara slänga det, så det är bättre att du ger det till någon annan så slösar vi inte papper. Du vet, miljön är viktig".
Jag tänkte börja med att skriva det, liksom, fuck it. Och det roliga är att jag inte är förkyld, vilket bara vore logiskt, med tanke på att Martin haft världens förkylning nu i några dagar och varit hes och snuvig och shit utan att jag brytt mig, men neeej, jag har - med största och jävligaste sannolikhet - migrän. Vad annars innebär occasional huvudvärk och illamåendeattacker (samt behovet av att ligga i ett svalt, mörkt rum med en kudde över huvet)?
Well, vad kan man göra förutom att stanna hemma, lova sig själv att plugga lite matte (jag lovar, om varje Vänner-avsnitt jag sett motsvarande en sida i matteboken skulle jag vara klar nu), och konstatera att imorgon ska jag åtminstone åka och hämta historiaboken. Sen får man se hur det går med det (dåligt! Dåligt! Dåligt!!!).
Idag släpps dessutom Lost-boxen, så jag hade tänkt dra iväg till TC efter skolan och gymma (JAG VILL GYMMA!), samt införskaffa militärfärgade fingervantar, nämnda DVD-box och en ny mascara (från The Body Shop, för Djurens skull). Men nej, inget av det blev av, istället sitter jag här och försöker motivera mig själv till att lämna TVn och börja med matten. Kanske kan göra någon milkshake senare ikväll, who knows?
Så istället för att bara ha min vanliga MMS-ångest på torsdagar med Trams har jag numera ångest så fort jag inte aktivt träffar någon, dvs så fort jag inte är i skolan eller träffar Martin. Det är inte kul, och dessutom har jag ångest för allt: jag har inget jobb, jag har inga pengar, jag kan inte skriva, allt jag skriver suger, jag kan inte motivera mig själv, jag orkar inte ens motivera mig själv till att göra sånt som jag gillar, mitt liv går ut på att se på TV och umgås med min pojkvän, jag har blivit en sån där (eller en av alla dom, som Winnerbäck skulle sagt), jag vill flytta hemifrån, jag kommer aldrig kunna det, jag vet inte vad jag vill bli, jag måste tenta av två ämnen, vad händer om Martin gör slut, kommer jag någonsin kunna komma bort från Sverige, kommer jag någonsin ens komma bort ifrån Täby Kyrkby, osv, osv, osv, hela tiden, typ. Och för att undvika att fastna i att tänka på det så stressar jag upp mig över matteläxor eller att inte ha tid att skriva, eller - bäst av allt - att inte hinna se på TV, bara för att slippa ha ångest över stora saker. "Rädslans hinderbana genom själen", helt enkelt.
This sucks ännu mer.
Jag lovar att ni säkert mådde mycket bättre av att läsa det där också. Eller inte. Om ni har tråkigt kan ni ju alltid lämna en kommentar och berätta vad ni har ångest över så jag får något att koncenterar mig på, för just nu börjar det här rummet kännas lite väl klaustofobiskt.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Egentligen från i söndags, men anyway, när vi skulle sova då så la Martin sin hand mot min och liksom ritade mönster i min handflata (ett hjärta, tror jag, men han kanske bara följde några osynliga linjer), och jag fick en sån här "I could die now. I really could"-känsla, och det var underbart (det är en bra känsla, alltså).
Dagens >_<
Fuck migrän. Fuck allt.
Dagens XD
Det kom ett Jehovas vittne hit och ville att jag skulle ge Mamma och Pappa ett papper från dem. Så jag tog emot det, men sen ångrade jag mig och öppnade dörren och gav tillbaka det: "mina föräldrar är inte homofober, ta inte illa upp. Och vi kommer bara slänga det, så det är bättre att du ger det till någon annan så slösar vi inte papper. Du vet, miljön är viktig".
onsdag 11 oktober 2006
Make your own kind of music
Var hittade du denna utmaning?
Hanna utmanade mig. Och jag kan ju knappast låta bli?
Vad lyssnar du på för sorts musik?
Allt. Och inte typ "allt inom metal" utan allt som finns i MP3-format, typ. Men det brukar hålla sig till någorlunda populär musik, utom i vissa fall. Typ.
Vad heter favoritartisten/artisterna?
Oj, håll i er nu: Goo Goo Dolls, Per Gessle, Gyllene Tider (Roxette ibland också), Slade, Beatles, Jimmy Eat World, Counting Crows, Aqua, Dia Psalma, Loke... och en jäkla massa annat.
Låt som gör dig glad:
Jump (for my love) med Pointer Sisters inte så mkt pga låten, utan mest för att man direkt kommer att tänka på Hugh Grant som dansar i Love, Actually. Iaf gör jag det! ;P
Bästa låten:
Just nu är det lätt Hear you me med Jimmy Eat World som är med i A Cinderella Story. Jag kan lyssna på den här hur många gånger som helst.
Sämsta låten:
Ehm... det känns ju lite vuxet att säga Crazy Frog, men jag tål inte grodan, alltså.
Bästa partyhiten:
Men jag paaaartar aldriiiiig! :(
I min iTunes:
Jag har inte iTunes! Men jag har Winamp, och där jag har ett gäng låtar jag gillar just nu. Typ Europa Brinner med Anders F Rönnblom.
Jag utmanar: Chriss, Trams, Linda, och typ Malin om hon fortfarande bloggar. Samma gäller väl Bill Stjärnkvist, om nämnda individ läser här. :P
Hanna utmanade mig. Och jag kan ju knappast låta bli?
Vad lyssnar du på för sorts musik?
Allt. Och inte typ "allt inom metal" utan allt som finns i MP3-format, typ. Men det brukar hålla sig till någorlunda populär musik, utom i vissa fall. Typ.
Vad heter favoritartisten/artisterna?
Oj, håll i er nu: Goo Goo Dolls, Per Gessle, Gyllene Tider (Roxette ibland också), Slade, Beatles, Jimmy Eat World, Counting Crows, Aqua, Dia Psalma, Loke... och en jäkla massa annat.
Låt som gör dig glad:
Jump (for my love) med Pointer Sisters inte så mkt pga låten, utan mest för att man direkt kommer att tänka på Hugh Grant som dansar i Love, Actually. Iaf gör jag det! ;P
Bästa låten:
Just nu är det lätt Hear you me med Jimmy Eat World som är med i A Cinderella Story. Jag kan lyssna på den här hur många gånger som helst.
Sämsta låten:
Ehm... det känns ju lite vuxet att säga Crazy Frog, men jag tål inte grodan, alltså.
Bästa partyhiten:
Men jag paaaartar aldriiiiig! :(
I min iTunes:
Jag har inte iTunes! Men jag har Winamp, och där jag har ett gäng låtar jag gillar just nu. Typ Europa Brinner med Anders F Rönnblom.
Jag utmanar: Chriss, Trams, Linda, och typ Malin om hon fortfarande bloggar. Samma gäller väl Bill Stjärnkvist, om nämnda individ läser här. :P
In a world that speaks of ugly as the cardinal sin
Jag får vl bara gå rakt på sak och erkänna: jag har skaffat bilddagboken.
Jag vet, det är hemskt, efter att ha varit en av de som starkt motsatt mig den hemska sidan som bara består av onödig offentlig skit och posebilder på en själv samt fula bilder på ens kompisar (så att man ska framstå som den lyckade i gänget, of course) har jag fallit för trycket och skaffat mig en sån där. Men jag ska i alla fall försöka vara lite sådär oseriös, med lite humor istället. Tyvärr kan inte ens jag ta bort de där hemska visdomarna de har längst ner på varje sida, och som råkar vara det som fått mig att vara emot sidan så länge som jag varit det, men jag gör vad jag kan.
Så om jag inte skriver heller eller ni orkar läsa kan ni ju bara kika in där och kolla lite spännande saker som hänt. Om jag orkar ska jag uppdatera den dagligen (good luck on that one, Ell), även om det bara blir typ ett inlägg från Hoggy eller nåt annat odjupt som dyker upp. So now you know vad som finns på http://somenspegelboll.bilddagboken.se
I övrigt har jag inget att säga, så jag avslutar den här och godtar en utmaning som jag fick av Hanna istället. Och så ska jag läsa om hennes resa till Paris som jag är sjukt avis på, för alla verkar resa bort utom jag nu (Moltena (på hoggy, alltså) ska typ till ROM nästa vecka, så orättvist!). Fuck it.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Jag klippte mig? Vettefan, det har bara varit TV och plugga hela dagen, så. Men jag hittade Hitler iaf efter att han sprungit iväg, det var bra.
Dagens >_<
Orka skolarbete. Orka naturkunskap. Orka tyska.
Dagens XD
"kärlek är att ha abstinens när man inte rört vid människan på en minut. fast det kan nog räknas som psykotisk besatthet också."
- Bara så att jag har citerat det överallt: emojerk är djup som fan.
Dagens XP
Bara för att jävlas med Trams så: http://mesmorizee.livejournal.com/ Den jäveln har haft en hemlig blogg sen i söndags!
Jag vet, det är hemskt, efter att ha varit en av de som starkt motsatt mig den hemska sidan som bara består av onödig offentlig skit och posebilder på en själv samt fula bilder på ens kompisar (så att man ska framstå som den lyckade i gänget, of course) har jag fallit för trycket och skaffat mig en sån där. Men jag ska i alla fall försöka vara lite sådär oseriös, med lite humor istället. Tyvärr kan inte ens jag ta bort de där hemska visdomarna de har längst ner på varje sida, och som råkar vara det som fått mig att vara emot sidan så länge som jag varit det, men jag gör vad jag kan.
Så om jag inte skriver heller eller ni orkar läsa kan ni ju bara kika in där och kolla lite spännande saker som hänt. Om jag orkar ska jag uppdatera den dagligen (good luck on that one, Ell), även om det bara blir typ ett inlägg från Hoggy eller nåt annat odjupt som dyker upp. So now you know vad som finns på http://somenspegelboll.bilddagboken.se
I övrigt har jag inget att säga, så jag avslutar den här och godtar en utmaning som jag fick av Hanna istället. Och så ska jag läsa om hennes resa till Paris som jag är sjukt avis på, för alla verkar resa bort utom jag nu (Moltena (på hoggy, alltså) ska typ till ROM nästa vecka, så orättvist!). Fuck it.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Jag klippte mig? Vettefan, det har bara varit TV och plugga hela dagen, så. Men jag hittade Hitler iaf efter att han sprungit iväg, det var bra.
Dagens >_<
Orka skolarbete. Orka naturkunskap. Orka tyska.
Dagens XD
"kärlek är att ha abstinens när man inte rört vid människan på en minut. fast det kan nog räknas som psykotisk besatthet också."
- Bara så att jag har citerat det överallt: emojerk är djup som fan.
Dagens XP
Bara för att jävlas med Trams så: http://mesmorizee.livejournal.com/ Den jäveln har haft en hemlig blogg sen i söndags!
tisdag 3 oktober 2006
Theese boots are made for walking
Som vanligt händer ingenting i mitt liv, jag tillbringar den mesta tiden framför Animal Planet och om jag någon gång får en stund över måste jag plugga. Call me pathetic, men jag är ändå rätt nöjd med mitt liv. Helgerna brukar innebär lite mer action, så...
Som den här helgen! Den började nästan perfekt med ett underbart avsnitt av Croc Diaries, Terri blev stylad för att bli proffesionellt fotad, och med allt smink och stylat hår... hah, man trodde såklart inte det var hon. Sen ett långt stycke med Bindi på slutet, och hon är ju bara bäst. "This is a bird, and it's not related to the wombat", "we have trained this turtle not to be afraid of kids, but you can't go in here and feed it, and do you know why? Because it's my zoo, and one day I'm gonna run it". Hon är min idol.
Sen dök Martin upp, och några timmar senare såg vi den äntligen. The one, the only, the motherfuckin'... Snakes on a plane. Och oh my God, vilken film, den var helt otrolig. Så fort jag får tid över ska jag skriva ihop en recension av den, men så länge låter vi en sak vara sagd: den äger. Det är svårt att slå en film som handlar om snakes... on a plane, och med Samuel L Motherfuckin' Jackson i huvudrollen? Wow...
Resten av helgen var mer "normal", vi såg en massa på TV, jag tvingade Martin att se Collision Course (som jag inte nämnt här än, men den är grym. Ska skriva blogg på den snart, och dessutom kan man läsa min recension på HE också...), och fick honom att erkänna att den var bra. ÄGD, typ. Sen blev det Kingdom Hearts hela söndagen, och pga busskrångel sov han natten till måndag också. Mysigt, som man säger.
Dagens bästa happening var att Mamma payade ett par stövlar till mig som jag spanat in på Din Sko. Eller snarare så gick jag runt i Täby Centrum igår på lunchen och letade lite, och sen hittade jag två par som jag valde mellan, och de här blev det. Dessutom var de billiga, strax under 600 (jämfört med flera andra jag kollade på som gick på typ 1200), så bara fördelar... nästan iaf, det är ju läder och grejer, så de kommande dagarna kommer jag hört Bindi säga "and we don't want them to be turned into boots, bag or belts" varje gång jag tar på dem (eller Steve, då, det var han som sa det från början, och skit samma att det var om ormar, you get the picture, va?). Jag ska kompensera för det någon gång, jag lovar, men de är ju så snygga (och kolla klacken!)...
Så, bortsett från lite dåligt samvete för världens djur och så, så har den här dagen gått bra, ingen stress, arbeten gjorda som de ska, och typ "I don't need a job, I don't need my parents, I've got great boots"-boots i allmänhet. Dagen kunde varit sämre.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Booots, såklart! :P
Dagens >_<
Jag hatar att läder är så snyggt. Fuck ytligheten.
Dagens :D
Long way down med Nick Hornby, han är verkligen en av mina favoritförfattare!
Dagens ^^
Min svenskalärare imponerades över den snygga dialogen jag skrev i svenska, så jag börjar seriöst tro att just dialoger är något jag är jäkligt bra på.
Dagens <:)
Lillasyster fyller fjortis idag! ^^
Som den här helgen! Den började nästan perfekt med ett underbart avsnitt av Croc Diaries, Terri blev stylad för att bli proffesionellt fotad, och med allt smink och stylat hår... hah, man trodde såklart inte det var hon. Sen ett långt stycke med Bindi på slutet, och hon är ju bara bäst. "This is a bird, and it's not related to the wombat", "we have trained this turtle not to be afraid of kids, but you can't go in here and feed it, and do you know why? Because it's my zoo, and one day I'm gonna run it". Hon är min idol.
Sen dök Martin upp, och några timmar senare såg vi den äntligen. The one, the only, the motherfuckin'... Snakes on a plane. Och oh my God, vilken film, den var helt otrolig. Så fort jag får tid över ska jag skriva ihop en recension av den, men så länge låter vi en sak vara sagd: den äger. Det är svårt att slå en film som handlar om snakes... on a plane, och med Samuel L Motherfuckin' Jackson i huvudrollen? Wow...
Resten av helgen var mer "normal", vi såg en massa på TV, jag tvingade Martin att se Collision Course (som jag inte nämnt här än, men den är grym. Ska skriva blogg på den snart, och dessutom kan man läsa min recension på HE också...), och fick honom att erkänna att den var bra. ÄGD, typ. Sen blev det Kingdom Hearts hela söndagen, och pga busskrångel sov han natten till måndag också. Mysigt, som man säger.
Dagens bästa happening var att Mamma payade ett par stövlar till mig som jag spanat in på Din Sko. Eller snarare så gick jag runt i Täby Centrum igår på lunchen och letade lite, och sen hittade jag två par som jag valde mellan, och de här blev det. Dessutom var de billiga, strax under 600 (jämfört med flera andra jag kollade på som gick på typ 1200), så bara fördelar... nästan iaf, det är ju läder och grejer, så de kommande dagarna kommer jag hört Bindi säga "and we don't want them to be turned into boots, bag or belts" varje gång jag tar på dem (eller Steve, då, det var han som sa det från början, och skit samma att det var om ormar, you get the picture, va?). Jag ska kompensera för det någon gång, jag lovar, men de är ju så snygga (och kolla klacken!)...
Så, bortsett från lite dåligt samvete för världens djur och så, så har den här dagen gått bra, ingen stress, arbeten gjorda som de ska, och typ "I don't need a job, I don't need my parents, I've got great boots"-boots i allmänhet. Dagen kunde varit sämre.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Booots, såklart! :P
Dagens >_<
Jag hatar att läder är så snyggt. Fuck ytligheten.
Dagens :D
Long way down med Nick Hornby, han är verkligen en av mina favoritförfattare!
Dagens ^^
Min svenskalärare imponerades över den snygga dialogen jag skrev i svenska, så jag börjar seriöst tro att just dialoger är något jag är jäkligt bra på.
Dagens <:)
Lillasyster fyller fjortis idag! ^^
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)