Idag guidade jag som Dino-Doris för första gången, vilket var kul, men, eh, läskigt. Har aldrig kört några dramatiserade visningar förr och är inte en särskilt bra skådis, så det kändes som att det kunde gått asdåligt. Man tänker att en publik full med barn borde vara lättroad, men barn kan fan vara de största kritikerna! Idag fick jag t ex höra "det är klart jag vet vad ett fossil är, jag går i femman", "varför ska vi stå här och lyssna på sånt vi redan vet?" eller "det här ju som att vara i skolan ...".
Men, trots de kommentarerna tror jag de flesta barnen hade roligt! Efteråt delade jag ut utskrivna lappar med dinosauriebilder och stämplade dem med en stämpel och typ ALLA ville ha. Till och med de lite äldre barnen i grupperna, vilket var fint.
Det regnar ju som ni kanske märkt idag, vilket betyder att museet är FULLT av folk. Det gjorde att jag hade ENORMA grupper, på typ 40+. Det är svårt att göra sig hörd och ännu svårare att röra sig (vilket är en rätt stor del av den dramatiserade visningen), men det löste sig rätt bra. Det jobbigaste var när en JÄTTESÖT liten tjej tog tag i min hand när jag just började närma mig en del av visningen där jag behövde plocka upp några props. Man vill ju inte vara den elaka guiden som inte ville hålla nåns hand liksom.
Efter att jag kört mina tre guidningar kom Vanda med en utländsk vän dit så jag körde en privat visning för bara dem på engelska. Då behövde jag inte dramatisera så mycket utan gick bara runt på utställningen och berättade allt jag kunde ... vilket var rätt mycket. Men det var trevligt.
Här är en fin selfie jag tog som Dino-Doris. Hon har med sig både ryggsäck och resväska, och har bland annat med sig en riktig dinosaurietand. Det tycker iaf jag är det coolaste, även om jag inte tror att alla barn förstod hur häftigt det är med en RIKTIG tand.
True story.
