Kaos

Allt är så kaos nu. Museet har utlyst fem fasta tjänster på 75% som nu ska tillsättas och naturligtvis har jag sökt dem - tillsammans med resten av timmisarna. 75% känns som perfekt mängd arbetstid i månaden och en fast tjänst skulle innebära att jag faktiskt vet att jag får jobba tillräckligt varje månad och inte behöver jobba varje helg. Perfekt liksom.

Meeeeeen sen är det ju det där med att om man inte får tjänsten kommer det inte finnas tillräckligt med timmar såattehh då måste jag hitta ett nytt jobb. Det vore ju verkligen svinkul!!! Eller inte. 

Jag kanske inte skulle bry mig så mkt om jag hatade mitt jobb, men det gör jag inte, jag gillar det?? Jag vill inte sluta och börja jobba på något ställe där jag måste tvinga upp mig själv ur sängen varje morgon, jag orkar inte det. Jag vet att jag borde söka mer GIS-jobb och utnyttja min utbildning och bla bla bla men jag hade ju just ett GIS-jobb och jag var miserable där så jag är liiiiite orolig att det ska hända igen.

Inser att man är en misslyckad människa och ett intellektuellt skämt om man har en utbildning och sen fastnar i ett serviceyrke och om man gör det förtjänar man att ställas emot väggen först när revolutionen kommer, men det är visst sån jag är… 

Dessutom är en person på väg in i mitt liv och idk det vore skönt med lite stabilitet i livet så inte allt handlar om jobbet??? Nice att veta om man kan få en helg ledig ibland att ägna åt den personen. Plus det faktum att jag inte ens vet hur det blir med den här personen är ju ytterligare en grej i mitt liv jag inte vet och inte direkt kan påverka.

OCH JAG HATAR DET. Jag vill ha problem jag kan lösa och göra någonting åt, jag vill inte att lösningen ska vara att vänta och se, det stressar ihjäl mig och gör mig galen!!! Mitt huvud är 100% kaos på grund av allt det här och fuck knows när det blir bättre…

Imorgon ska enhetschefen ringa alla timmisar om huruvida vi får intervjuer eller inte. Får jag inte en intervju kommer jag obv bli fett besviken men det gör iaf att jag vet vad jag måste göra: söka nytt jobb och ta tag i saker. Även om det suger är det åtminstone något man kan försöka lösa… 

Och får jag en intervju, ja, då fortsätter kaoset ett par veckor till. Hurra …

True story.