Spenderade rätt mycket tid igår kväll med att läsa lite bloggar om träning och hälsosam livsstil och psychade mig själv för att gå upp och springa innan skolan idag (börjar 13.15, så det är inte världens uppoffring, I might add). Och så vaknar jag med halsont och har bara känt mig sämre sen dess. Should have seen it coming.
Den här veckan har skolan äntligen börjat igen. Ja, äntligen, för goddamnit, sommarlov suger numera. Det innebär bara jobb, så jag kan lika gärna gå i skolan för det är lite mer underhållande. Don't get me wrong, skola är jobbigt på sitt eget sätt, men jag behöver iaf inte gå upp sex varje morgon och måla hus i trettio graders värme. I swear to fuck, om någon säger "men det har ju varit en bra sommar för att måla hus" till mig igen kommer jag MÖRDA.
Numera läser jag ett masterprogram i Landskapsanalys med fjärranalys, GIS och kartografi. Eller nu ljög jag, för tekniskt sett är jag inte antagen till programmet än: men studievägledaren lovade att så fort exjobbet är godkänt blir jag det. Vilket är snällt av henne, för jag har inte klarat en av kurserna från kandidatprogrammet och ska tekniskt sett inte kunna bli antagen alls. Så att jag får det ändå är schysst. Även om jag någon gång måste klara den där omöjliga jävla floristiktentan (jaja, sjunde gången gillt, eller vad säger man?).
Programmet verkar kul iaf. Vi läste en kurs med exakt samma namn förra hösten och jag tyckte faktiskt det var en bra kurs. En av de roligare vi läst, och någonting som jag var bra på. Att jag skulle gå den mastern insåg jag dock inte förrän en vecka innan ansökningsdagen. Hade panik och ingen aning om vad jag skulle läsa när Erika och Matilda sa "men vadå, du ska väl läsa GIS?" och jag inte kunde förstå hur jag inte insett det själv. Ibland är det tur att andra känner en bättre än man själv gör!
Vi är en liten "klass" i mastern, men lyckligtvis har jag med mig två klasskompisar från Biogeo: Ninni och Jesper. För en person som är lite asocial och har svårt att lära känna nytt folk - som jag är - så är det en enorm stress relief att redan känna folk där. Ninni tvingade dessutom med mig på ett mingel där jag fick lära känna några av våra nya klasskompisar, så för en första vecka tycker jag att det går väldigt bra.
Förutom det där med halsontet. Lackar fan ur om jag blir sjuk nu...
True story.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar