Surprisingly enough så har jag en väldigt bra söndag. Det började på en feffoträff och sen blev jag meddragen hem till Dreaner där jag spelade Singstar för första gången och ägde (note to self: skaffa det med Svenska Hits). Efter det ringde vi Martin och bråkade om arrmötet och beslöt oss för att sticka hem till honom och käka pizza och ha arrmötet där istället. Martin var otroligt emot det hela, men det sket vi högaktningsfullt i.
Problemet är att eftersom jag inte umgåtts med Martin ensam sen vi gjorde slut har jag ingen aning om hur jag ska bete mig mot honom och hur jag ska tolka honom. Hur gör man när en person säger att den bryr sig om en, verkar göra det, men absolut inte uppför sig så IRL? Det finns ju den stora möjligheten att jag glömt hur han var under de här månaderna av överkommande, men vafan, det blir alltid problem med sånt här. Just ikväll tror jag bara han är bitter på att jag och Dreaner våldgästar honom fast han var helt emot det. Vad de klagar, männen.
En annan grej som jag ärligt talat tycker är typiskt män är det här med att bråka med någon, och sen helt plötsligt bara dyka upp och låtsas som att ingenting hänt, och skylla hela fall outen på tjejen. Seriöst, varför gör de så? När de totalt ignorerat en i flera veckor, vägrat svara på mail, SMS och annat, tror de seriöst att helt plötsligt så kan de bara dyka upp och så ska allt vara bra igen? Jag menar, fan, kvinnor må vara överanalyserande, men det är fan bara män som gör sånt här. Jaherregud.
Men som sagt, en oväntad men bra söndag. Det känns som att hela min fina tillvaro av rutiner med Martin har bytts ut mot helt random grejer som för det mesta slutar bra. Vi får väl se hur det går med Valborg imorgon, har inget planerat förutom världens tråkigaste tenta och ett besök hos sjukgymnasten för ytterligare en session med sexuella trakasserier. Vilket liv man lever.
That's enough of that shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar