(Det är slut. Slut, slut, slut, slut, slut, slut. Slut. Så, nu vet ni.)
Det är som är så jävla jobbigt med att gå vidare är ju att man måste tala om för sig själv att man faktiskt vill göra det. Jag vill inte. Jag vill ligga hemma, titta på The Little Engine That Could och gråta ihjäl mig, typ. Istället har jag försökt gå vidare till nästa steg, det där där man tror att man måste förändra allt, bli en ny människa, osv, osv, men ärligt talat är jag nog inte där än. Godsmackingly glourius, typ.
Precis som när jag är nykär har jag visst slutat äta också, vilket inte alls är bra nu. Liksom, när man är nykär behöver man inte äta för man är så full av eneri och allmänt happy happy att allt fungerar ändå. Så är det inte nu, snarare tvärtom: jag äter typ nada, får jättedåligt med energi, blir trött, gråter mer, blir tröttare, osv, osv. Det sitter nog någon sadistisk liten jävel någonstans och känner sig jävligt nöjd med vad den har tänkt ut.
Men tills vidare tänker jag ligga här och låtsas att allt är bra och hoppas att allt ska bli som det var. Sen får vi se när jag orkar börja gymma igen.
That's enough of that shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar