Det är december! Jag kan knappt fatta det själv, men det är bara att acceptera: det är första december, och för att använda ett odödligt citat från Zackrid (jag har ju bara citerat det i två år nu ;P), "nu börjar årets 23 längsta dagar".
Det känns så bra, faktiskt. Nu är det okej, liksom, nu får man längta till julafton, nu får man ryckas med i stämningen. Nu får man äntligen fylla MP3n med jullåtar! Och man kan käka lussekatter till frukost, drömma om vad man ska få i julklapp, och sprida glitter över hela rummet. Äntligen!
Självklart har jag ju en julkalender i år igen, har man börjat med en tradition måste man ju fortsätta med den, och alla som vill läsa den... kör hårt. Julkalendern J.K Rowling aldrig skrev finns bara ett klick bort!
Till sist måste jag bara säga att mina fredagsmuffins månaden till ära är utbytta mot fredagslussekatter, och då menar jag en lyxigare variant än de vi brukar ha hemma som jag kommer äta hela månaden. Allt för att behaga mitt ondaste alter-ego: the evil Queen of Lussecats.
That's enoug of that shit.
Dagens ^^
Sony har en ny reklam för sina LCD-skärmar, och även om den inte slår den gamla med studsbollarna (som är den absolut bästa reklamen som visats på TV, någonsin!), så är de fortfarande så underbart att se deras reklamer. Like no other!
Dagens ...
Kom igen snön, I know you can!
fredag 1 december 2006
lördag 25 november 2006
When everything feels like the movies
Skitkul grej jag snodde från Hanna. ^^
Vad skulle filmen om ditt liv heta?
Det där har jag funderat skitmycket på faktiskt, men jag har inte kommit fram till nåt. :/ Kanske nån variant på Povel Ramel, Paul McCartney & Jag (en Gyllene Tider-låt), typ George Lucas, John Rzeznik & Jag. Nåt som antyder nåt om mina besattheter, eftersom jag också har dem (kanske nåt med Harrison Ford! :D).
Vem skulle spela dig?
Haha, för lätt: Hilary Duff såklart. För den sortens filmer hon är med i, den sortens film skulle jag se till att filmen om mitt liv blev. ;P
…och vilka skulle spela personerna i din omgivning?
Den här är cp-svår, men vi försöker iaf:
Martin skulle spelas av... Chad Michael Murray. I WISH. Nä, seriöst: han som är Andreas pojkvän i Djävulen bär Prada. Adrian Grenier heter han. Martin är snyggare, men det är rätt hår iaf. ;P
Chriss skulle spelas av... ehh... Lindsay Lohan, kanske? Fast ska man vara seriös borde nog jag spelas av henne och Chriss spelas av Hilary, men ändååå!
Trams, fan det blir svårt, men Anne Hathaway, kanske. Jag är sämst på det här! XD
Mamma är lätt däremot: Meryl Streep. Inte för att de är sååå lika eller så, men mamma gillar henne eftersom hon är den enda "som kan spela kärleksscener med Clintan".
...vilket leder till att pappa spelas av Clint Eastwood, bara för att Clintan är cool.
Jag orkar inte den här frågan längre. ;P
Eller jo, Zackrid skulle spelas av Elijah Wood för de har samma ögon. :P
Hur skulle omslaget se ut till din film?
Det skulle vara ett fett manligt omslag med mig i mitten, Harrison Ford på ena sidan och Martin på andra med antydningar om fetaste svartsjukedramat. Och en slogan som det står typ "Keep looking for the American Dream" på, eller "Do you feel lucky, punk?".
Hur skulle den börja?
På en miljon olika sätt? ;P Nä, men den skulle börja med att jag sover och att "Hard days night" med Beatles börjar spela på min mobil och jag kastar in den i väggen så musiken dör. Sen börjar CP-spelaren spela "Why should I worry?" med Billy Joel och så får man se hur jag stressar mig i ordning, springer till bussen och sen tar musiken slut och så drar Zackrid en dålig ordvits.
Och slutligen… hur skulle den sluta?
Med att jag är i Hollywood och pratar med Harrison Ford som är allmänt trevlig men inte mer och jag inser att ajfanhankanskeinteärmeränmänniska ändå. Och sen åker han iväg i en taxi efter att ha signerat mina Star Wars-filmer och så dyker Martin upp och allt blir lyckligt. :D
Vad skulle filmen om ditt liv heta?
Det där har jag funderat skitmycket på faktiskt, men jag har inte kommit fram till nåt. :/ Kanske nån variant på Povel Ramel, Paul McCartney & Jag (en Gyllene Tider-låt), typ George Lucas, John Rzeznik & Jag. Nåt som antyder nåt om mina besattheter, eftersom jag också har dem (kanske nåt med Harrison Ford! :D).
Vem skulle spela dig?
Haha, för lätt: Hilary Duff såklart. För den sortens filmer hon är med i, den sortens film skulle jag se till att filmen om mitt liv blev. ;P
…och vilka skulle spela personerna i din omgivning?
Den här är cp-svår, men vi försöker iaf:
Martin skulle spelas av... Chad Michael Murray. I WISH. Nä, seriöst: han som är Andreas pojkvän i Djävulen bär Prada. Adrian Grenier heter han. Martin är snyggare, men det är rätt hår iaf. ;P
Chriss skulle spelas av... ehh... Lindsay Lohan, kanske? Fast ska man vara seriös borde nog jag spelas av henne och Chriss spelas av Hilary, men ändååå!
Trams, fan det blir svårt, men Anne Hathaway, kanske. Jag är sämst på det här! XD
Mamma är lätt däremot: Meryl Streep. Inte för att de är sååå lika eller så, men mamma gillar henne eftersom hon är den enda "som kan spela kärleksscener med Clintan".
...vilket leder till att pappa spelas av Clint Eastwood, bara för att Clintan är cool.
Jag orkar inte den här frågan längre. ;P
Eller jo, Zackrid skulle spelas av Elijah Wood för de har samma ögon. :P
Hur skulle omslaget se ut till din film?
Det skulle vara ett fett manligt omslag med mig i mitten, Harrison Ford på ena sidan och Martin på andra med antydningar om fetaste svartsjukedramat. Och en slogan som det står typ "Keep looking for the American Dream" på, eller "Do you feel lucky, punk?".
Hur skulle den börja?
På en miljon olika sätt? ;P Nä, men den skulle börja med att jag sover och att "Hard days night" med Beatles börjar spela på min mobil och jag kastar in den i väggen så musiken dör. Sen börjar CP-spelaren spela "Why should I worry?" med Billy Joel och så får man se hur jag stressar mig i ordning, springer till bussen och sen tar musiken slut och så drar Zackrid en dålig ordvits.
Och slutligen… hur skulle den sluta?
Med att jag är i Hollywood och pratar med Harrison Ford som är allmänt trevlig men inte mer och jag inser att ajfanhankanskeinteärmeränmänniska ändå. Och sen åker han iväg i en taxi efter att ha signerat mina Star Wars-filmer och så dyker Martin upp och allt blir lyckligt. :D
onsdag 22 november 2006
Det är höst på min planet
"Men här händer ingenting, nej, här händer ingenting."
Jag tänkte skriva en lång blogg, men det där var det enda som kom, och nu har det gått snart sex timmar sen dess, så jag ger upp.
That's enough of that shit.
Jag tänkte skriva en lång blogg, men det där var det enda som kom, och nu har det gått snart sex timmar sen dess, så jag ger upp.
That's enough of that shit.
torsdag 9 november 2006
She fills up every corner like she's born in black and white
Det känns som att jag borde skriva lite om hoggys nerläggning här, men ärligt talat vet jag inte vad jag ska säga. Det suger, jag kommer gråta som fan när det väl stängs ner (och jag kommer sitta inne till slutet, believe me), men just nu känns det som att jag borde göra det bästa av tiden som finns kvar istället. Men alla som vill får gärna komma på avskedsträffen, mer information finns i korridoren (Esmeralda II gör ämnen) eller om man mailar lyckligahoggare@hotmail.com
Jag har fått ett helt nytt i-landsproblem, som seriöst börjar göra mig lite... deppig? Själva problemet i sig är ju faktiskt ganska deprimerande, så man kan säkert se det så. Hursomhelst börjar jag misstänka att jag har varit bitchig så länge att jag helt enkelt inte kan vara snäll längre, jag vet liksom inte hur man gör. Det är klart, jag förolämpar ju inte varenda människa jag ser och såna grejer, men... eller jo, vänta lite, det är ju precis det jag gör. Visserligen är det så jag visar att jag tycker om någon, att jag förolämpar dem, för jag litar på att de inte känner sig förolämpade, men jag tror inte att alla uppfattar det.
Och igår var jag och Martin till Willy's och lekte vuxna och handlade (men vi köpte typ ingredienserna till kladdkaka och gult paketsnöre så att Martin kan visa att han älskar hoggy, så där rök de vuxenpoängen), och jag skulle fråga ett butiksbiträde om de hade paketsnöre. "Var inte så bitchig den här gången" rådde Martin, eftersom jag frågat efter kakao innan och varit lite irriterad eftersom vi letat efter den i typ tio minuter. Så jag tar fram mitt charmigaste leende, ser jättesnäll ut och frågar om de har något: negativ. "Okej, tack ändå" säger jag, och när jag går därifrån hoppar Martin på mig direkt: "nu var du sådär bitchig igen!".
...va? Jag lovar, jag ansträngde mig skitmycket för att vara snäll, men uppenbarligne hade jag misslyckats när hon sagt att det inte fanns och så hade jag sagt det där sista med jättebitchig röst - utan att jag ens märkte det. Och det fick mig att börja fundera, och efter ett tag kom jag på att det nog stämmer, jag kan fan inte vara snäll längre, och då fick jag panik och var bitchig hela kvällen istället. Eller ja, inte hela, men ett ganska bra tag. Martin försökte trösta mig och sa att jag kan vara världens snällaste när jag vill, så jag somnade ganska nöjd med mig själv, men nu är jag vaken, hemma och ensam igen och ärligt talat börjar jag fundera på om jag inte har rätt. Är jag alltid jättebitchig? Kan jag inte vara snäll? Och om det är så; vad fan ska jag göra åt det?
Och när vi ändå är inne på ångest så kan jag ju säga att i tisdags tror jag seriöst jag drog ner mig själv längre än någonsin. Jag lyckades försova mig, och eftersom jag inte orkade stressa för att hinna vara med sista kvarten på en lektion och sen ha två timmar håltimme så bestämde jag mig för att ta lite sovmorgon. Problemet var bara att när jag vaknade 45 minuter senare hade jag minus lust att gå upp. Jag menar, det är inget ovanligt att jag inte vill gå upp på morgonen, men just nu kunde jag knappt motivera mig själv till att resa mig och sätta mig framför datorn: och jag var inte ens trött, jag bara... vill inte.
Till sist lyckades jag tvinga mig själv att ta mig upp till datorn och in på hoggy, för jag antog att det skulle hjälpa. Det gjorde det inte, jag ville bara krypa ner i sängen och sova igen, och det var då det började bli läskigt: jag har liksom aldrig känt att världen var så meningslös förut. Kanske i slutet av sexan, men då hade jag min tonårsdepression, så jag vet inte om det räknas. Jag ringde Mamma och bad om hjälp, men hon sa mest "jaha, men du måste gå", vilket faktiskt var ett steg i rätt riktning. Sen gjorde jag det enda som alltid får en på bra humör: jag satte ihop en snygg outfit, fixade håret, sminkade mig, och la ut bilder på hoggy för en egokick. Lyckligtvis funkade det, och jag har klarat av att gå upp sen dess (tom imorse när jag bara hade en kvart på mig innan jag skulle ta bussen från Martin), men det var inte kul för det.
Nu måste jag plugga tyska och om renässansen... eller om det var ännu mer, damn it, jag minns inte. Borde ha ett papper här någonstans...
That's enough of that shit.
Dagens <3
Kladdkaka, no doubt! Jag och Martin gjorde kladdkaka i en kastrull igår, för de hade inga former hos honom. Så vi öste ner smeten i en skitstor kastrull och stängde in den i ugnen. Fett gott, faktiskt, fast jag åt inte så mycket.
Dagens -_-
Två prov imorgon, hur fan ska det gå?
Dagens :D
1000 ord skrivna på NaNoWriMo, 49 000 kvar. Och jag ska klara det!
Jag har fått ett helt nytt i-landsproblem, som seriöst börjar göra mig lite... deppig? Själva problemet i sig är ju faktiskt ganska deprimerande, så man kan säkert se det så. Hursomhelst börjar jag misstänka att jag har varit bitchig så länge att jag helt enkelt inte kan vara snäll längre, jag vet liksom inte hur man gör. Det är klart, jag förolämpar ju inte varenda människa jag ser och såna grejer, men... eller jo, vänta lite, det är ju precis det jag gör. Visserligen är det så jag visar att jag tycker om någon, att jag förolämpar dem, för jag litar på att de inte känner sig förolämpade, men jag tror inte att alla uppfattar det.
Och igår var jag och Martin till Willy's och lekte vuxna och handlade (men vi köpte typ ingredienserna till kladdkaka och gult paketsnöre så att Martin kan visa att han älskar hoggy, så där rök de vuxenpoängen), och jag skulle fråga ett butiksbiträde om de hade paketsnöre. "Var inte så bitchig den här gången" rådde Martin, eftersom jag frågat efter kakao innan och varit lite irriterad eftersom vi letat efter den i typ tio minuter. Så jag tar fram mitt charmigaste leende, ser jättesnäll ut och frågar om de har något: negativ. "Okej, tack ändå" säger jag, och när jag går därifrån hoppar Martin på mig direkt: "nu var du sådär bitchig igen!".
...va? Jag lovar, jag ansträngde mig skitmycket för att vara snäll, men uppenbarligne hade jag misslyckats när hon sagt att det inte fanns och så hade jag sagt det där sista med jättebitchig röst - utan att jag ens märkte det. Och det fick mig att börja fundera, och efter ett tag kom jag på att det nog stämmer, jag kan fan inte vara snäll längre, och då fick jag panik och var bitchig hela kvällen istället. Eller ja, inte hela, men ett ganska bra tag. Martin försökte trösta mig och sa att jag kan vara världens snällaste när jag vill, så jag somnade ganska nöjd med mig själv, men nu är jag vaken, hemma och ensam igen och ärligt talat börjar jag fundera på om jag inte har rätt. Är jag alltid jättebitchig? Kan jag inte vara snäll? Och om det är så; vad fan ska jag göra åt det?
Och när vi ändå är inne på ångest så kan jag ju säga att i tisdags tror jag seriöst jag drog ner mig själv längre än någonsin. Jag lyckades försova mig, och eftersom jag inte orkade stressa för att hinna vara med sista kvarten på en lektion och sen ha två timmar håltimme så bestämde jag mig för att ta lite sovmorgon. Problemet var bara att när jag vaknade 45 minuter senare hade jag minus lust att gå upp. Jag menar, det är inget ovanligt att jag inte vill gå upp på morgonen, men just nu kunde jag knappt motivera mig själv till att resa mig och sätta mig framför datorn: och jag var inte ens trött, jag bara... vill inte.
Till sist lyckades jag tvinga mig själv att ta mig upp till datorn och in på hoggy, för jag antog att det skulle hjälpa. Det gjorde det inte, jag ville bara krypa ner i sängen och sova igen, och det var då det började bli läskigt: jag har liksom aldrig känt att världen var så meningslös förut. Kanske i slutet av sexan, men då hade jag min tonårsdepression, så jag vet inte om det räknas. Jag ringde Mamma och bad om hjälp, men hon sa mest "jaha, men du måste gå", vilket faktiskt var ett steg i rätt riktning. Sen gjorde jag det enda som alltid får en på bra humör: jag satte ihop en snygg outfit, fixade håret, sminkade mig, och la ut bilder på hoggy för en egokick. Lyckligtvis funkade det, och jag har klarat av att gå upp sen dess (tom imorse när jag bara hade en kvart på mig innan jag skulle ta bussen från Martin), men det var inte kul för det.
Nu måste jag plugga tyska och om renässansen... eller om det var ännu mer, damn it, jag minns inte. Borde ha ett papper här någonstans...
That's enough of that shit.
Dagens <3
Kladdkaka, no doubt! Jag och Martin gjorde kladdkaka i en kastrull igår, för de hade inga former hos honom. Så vi öste ner smeten i en skitstor kastrull och stängde in den i ugnen. Fett gott, faktiskt, fast jag åt inte så mycket.
Dagens -_-
Två prov imorgon, hur fan ska det gå?
Dagens :D
1000 ord skrivna på NaNoWriMo, 49 000 kvar. Och jag ska klara det!
onsdag 25 oktober 2006
Must be funny, in the rich mans world
Så är det ett avsnitt av Crocodile Hunter som man redan sett! :O Ja, ja, då skriver jag väl skit här då, trots att ingen läser.
Igår var jag i Täby Centrum, minding my own business som det heter nu för tiden (förr hade man sagt att man uträttade några ärenden, men inte nu), och lyckades på något vis strutta in på Megastore. Letandes bland DVD-boxarna efter något smaskigt att derggla efter hade jag snart gått igenom nästan hela filmutbudet och kommit fram till nyheterna. Och vad får jag se? Det här:
Ser ni? Jag såg i alla fall, och det var kärlek direkt. Det var liksom när jag såg dem som jag mindes att Martin berättat att de ju skulle ge ut orginalversionerna på DVD, de som gick på bio -77, -80 och -83. Och jag hade liksom inte fattat vad det innebar förrän jag såg dem där.
Det var aldrig någon fråga om jag skulle köpa dem eller inte, bara hur snart och var. Önska mig i julklapp? No way, jag måste ha dem nununu. Jag har velat se orginalversionerna hur länge som helst, och jag har lovat mig själv att om jag någonsin hittar dem så skulle jag se till att se dem. Och det var dags att vara upp till bevis på det.
Jag köpte dem inte igår, lite självbehärskning har man väl. Först skulle jag hem och kolla upp var de var billigast (Megastores onlineshop, 139 kronor styck), och om det eventuellt fanns en DVD-box (nope, eller jag vet inte, jag förstod aldrig det där). Sen när jag kollat allt det där bestämde jag mig för att skita i det och köpa dem på Åhléns, det skulle ändå bara bli 477 kronor allt som allt, det kan man väl leva med?
Men vääänta lite, säger en väldigt mobbad minoritet av min hjärna, 477 är ju jättemycket! Du kan ju få minst ett par jeans för det. Eller fyra t-shirts, linnen eller nåt sånt, allra minst. Eller en tjocktröa eller nåt två, ska du verkligen? Det finns massa saker man kan få för 477 kronor, tänk på all choklad till exempel! Och lägger man till en krona, då kan man få alla Star Wars-filmerna på DVD och ett tuggummi! :D
Så det var ju bara att köpa dem idag, vad skulle jag göra? Tänk er själva lix, det absolut bästa ni vet, gånger tre, på DVD (som är the shit) i den absolut första versionen? Jag menar, man behöver inte vara Star Wars-nörd för att förstå det här, eller hur? Jag hoppas fan inte det, annars är det jag som är galen...
Visst, 497 (som det blev till sist, för jag fick köpa Return of the Jedi på Megastore ändå) är mycket pengar, men ska man tänka logiskt (kvinnligt, according to mamma) så har jag redan tjänat in det: jag delade priset på Lost-boxen med Acksäll, så där tjänade jag in 200 (hade liksom köpt den oavsett, ju), sen ska ju Chriss och jag få VIP-pass till SF-mässan, och där tjänar jag ju in inträde plus två (kanske tre) autografer (för jag vägrar välja mellan Jake Lloyd och David Prowse, det gör jag), vilket bli 3-400 till... och då har jag ju lätt gjort mig förtjänt av de här filmerna!
Dessutom, viktigast av allt, så vad ska man med pengar till om man inte får impulsköpa dyra grejer ibland? Visst är cash kung, jag hade inga problem med att ha mycket pengar i sommar, men jag måste säga att jag hellre är pank än jag saknar något som jag verkligen, verkligen vill ha. Och sen är jag inte helt pank heller, så I'll survive.
Nu ska jag nog njuta av mina DVDer (eller Sex and the City, svårt val :P), och sen är det äntligen säsong 3-premiär på Lost ikväll! Beskrivningen på TV4.se verkar lovande, och enligt goda källor är de första tio minuterna en konstant källa till "OMG!"-utrop.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
FILMERNA ÄR MINA, HAHAHHAHAHA, ÄGDA! :D
Dagens XD
"Du gjorde som Ana-Lucia!"
"Va!?"
"'She fucked Sawyer!' och sen tog hon pistolen, men 'you fucked Martin' och sen tog du majsen!"
"Men jag hatar majs!"
"Ja, och Ana-Lucia hatar pistoler!"
- Zackrid (1, 3, 5) är en mystisk man...
För övrigt lär jag ändra en del grejer i marginalen när jag postat det här, t ex kommer jag byta logga... vad tycks? Foto, redigering, och ALLT har jag gjort! :D
Igår var jag i Täby Centrum, minding my own business som det heter nu för tiden (förr hade man sagt att man uträttade några ärenden, men inte nu), och lyckades på något vis strutta in på Megastore. Letandes bland DVD-boxarna efter något smaskigt att derggla efter hade jag snart gått igenom nästan hela filmutbudet och kommit fram till nyheterna. Och vad får jag se? Det här:
Ser ni? Jag såg i alla fall, och det var kärlek direkt. Det var liksom när jag såg dem som jag mindes att Martin berättat att de ju skulle ge ut orginalversionerna på DVD, de som gick på bio -77, -80 och -83. Och jag hade liksom inte fattat vad det innebar förrän jag såg dem där.
Det var aldrig någon fråga om jag skulle köpa dem eller inte, bara hur snart och var. Önska mig i julklapp? No way, jag måste ha dem nununu. Jag har velat se orginalversionerna hur länge som helst, och jag har lovat mig själv att om jag någonsin hittar dem så skulle jag se till att se dem. Och det var dags att vara upp till bevis på det.
Jag köpte dem inte igår, lite självbehärskning har man väl. Först skulle jag hem och kolla upp var de var billigast (Megastores onlineshop, 139 kronor styck), och om det eventuellt fanns en DVD-box (nope, eller jag vet inte, jag förstod aldrig det där). Sen när jag kollat allt det där bestämde jag mig för att skita i det och köpa dem på Åhléns, det skulle ändå bara bli 477 kronor allt som allt, det kan man väl leva med?
Men vääänta lite, säger en väldigt mobbad minoritet av min hjärna, 477 är ju jättemycket! Du kan ju få minst ett par jeans för det. Eller fyra t-shirts, linnen eller nåt sånt, allra minst. Eller en tjocktröa eller nåt två, ska du verkligen? Det finns massa saker man kan få för 477 kronor, tänk på all choklad till exempel! Och lägger man till en krona, då kan man få alla Star Wars-filmerna på DVD och ett tuggummi! :D
Så det var ju bara att köpa dem idag, vad skulle jag göra? Tänk er själva lix, det absolut bästa ni vet, gånger tre, på DVD (som är the shit) i den absolut första versionen? Jag menar, man behöver inte vara Star Wars-nörd för att förstå det här, eller hur? Jag hoppas fan inte det, annars är det jag som är galen...
Visst, 497 (som det blev till sist, för jag fick köpa Return of the Jedi på Megastore ändå) är mycket pengar, men ska man tänka logiskt (kvinnligt, according to mamma) så har jag redan tjänat in det: jag delade priset på Lost-boxen med Acksäll, så där tjänade jag in 200 (hade liksom köpt den oavsett, ju), sen ska ju Chriss och jag få VIP-pass till SF-mässan, och där tjänar jag ju in inträde plus två (kanske tre) autografer (för jag vägrar välja mellan Jake Lloyd och David Prowse, det gör jag), vilket bli 3-400 till... och då har jag ju lätt gjort mig förtjänt av de här filmerna!
Dessutom, viktigast av allt, så vad ska man med pengar till om man inte får impulsköpa dyra grejer ibland? Visst är cash kung, jag hade inga problem med att ha mycket pengar i sommar, men jag måste säga att jag hellre är pank än jag saknar något som jag verkligen, verkligen vill ha. Och sen är jag inte helt pank heller, så I'll survive.
Nu ska jag nog njuta av mina DVDer (eller Sex and the City, svårt val :P), och sen är det äntligen säsong 3-premiär på Lost ikväll! Beskrivningen på TV4.se verkar lovande, och enligt goda källor är de första tio minuterna en konstant källa till "OMG!"-utrop.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
FILMERNA ÄR MINA, HAHAHHAHAHA, ÄGDA! :D
Dagens XD
"Du gjorde som Ana-Lucia!"
"Va!?"
"'She fucked Sawyer!' och sen tog hon pistolen, men 'you fucked Martin' och sen tog du majsen!"
"Men jag hatar majs!"
"Ja, och Ana-Lucia hatar pistoler!"
- Zackrid (1, 3, 5) är en mystisk man...
För övrigt lär jag ändra en del grejer i marginalen när jag postat det här, t ex kommer jag byta logga... vad tycks? Foto, redigering, och ALLT har jag gjort! :D
måndag 23 oktober 2006
A monkey needs to dance and so do you
Jag tänkte sätta in en lista här, men jag orkar inte, så fuck den. Egentligen hade liksom inget vettigt att säga där i alla fall, så jag kan lika gärna säga de typ två grejer jag tänkte komma fram till där här istället:
För det första har jag ändrat mig om bästa låt. Visst, Hear you me är bra, den är sjukt bra, men den har liksom noll att komma med när man lyssnar på Man must dance med Johnossi. Förutom att den låten har sjukt bra melodi och hela köret, så är texten typ... GOD SMACKINGLY GLOURIOUS som det heter på Popomundo. Varenda rad i den texten betyder något känns det som, och trots det finns det två citat som fastnat speciellt (men jag skulle kunna dra en blogg om vad varje rad i låten betyder för mig, men det orkar ni nog inte lyssna på).
När jag började lyssna på den här låten var samma helg som Animal Planet hade Steve Irwin-maraton, och ett av avsnitten där handlade om ett rehabiliteringscenter för apor. Alltså, idioter får för sig att det är skitkul att ha en apa i sin lägenhet i New York City, och sen kommer de på att det inte funkar och då tar det här centret (som jag inte minns var det ligger) hand om dem och vänjer dem vid att leva i det fria så att de kan leva som de vill igen.
Och i det här avsnittet sprang Steve runt och lekte med aporna i träden eftersom de var så vana med människor att de liksom tillät det (många apor är såna, uppenbarligen, även såna som varit vilda hela livet... framför allt lemurer, typ), och då var det något tillfälle då han klättrade upp... femton meter eller nåt i ett träd och pratade om apor och tittade på dem när de klättrade runt där, och jag kände att j a g v i l l o c k s å! Jag menar, jag har alltid älskat att klättra, jag är grym på det (så ni vet :P), och bara att kunna vara högst uppe och kunna glömma allt som är hemma, det är liksom.. wow. Precis vad jag vill.
Och det där är det nästan lite samma sak med, just sista raden bara... ja, men okej, jag är väl så då. Men bara för att niiii inte fattar vad jag ler åt just då, det är väl inte mitt fel. Eller nåt sånt, men liksom jag tror inte jag kan förklara det, det har väl att göra med aporna som får en att tänka på nåt annat, så kan man le åt sånt som ingen annan förstår. Galet bra är det iaf!
För övrigt var det ett jättebra avsnitt av Crocodile Hunter idag, Steve var i Mexiko och hälsade på ett par städer där (en av städerna hette Cancun, den andra har jag glömt) de har sjukt mycket krokodiler, och det som var så coolt var att de inte ville typ döda dem eller få bort dem, utan de ville komma på hur människor och krokodiler kunde leva sida vid sida! Och det var typ aldrig några som blev attackerade av krokodiler heller, för de var så vana vid människor att de hellre höll sig borta. Dit vill jag lätt åka nu!
Outsiders idag är lite småsjukt, nästan värre än vanligt. Jag skulle verkligen aldrig kunna vara ihop med en docka (en kille är det, alltså), det skulle bli... nej, jag vet inte, bara jag ser hur han sitter där och ser kärleksfullt på sin docka får mig att bli helt ställd, jag skulle aldrig klara det. Man behöver liksom respons från den andra personen för att det ska kunna bli nåt. Och nu saknar jag Martin jättemycket bara för att jag började tänka på det, jaha, tack för den.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Yes, säsong 2 av Sex and the City är nerladdad! Go me! Nu funderar jag seriöst på att ladda ner Star Trek: The Next Generation, men frågan är om jag är tillräckligt nördig för det...
Dagens >_<
Sjuuuuk, jag vill inteee! Men jag känner mig bättre nu, så jag kanske håller på att bli frisk. Heja!
Dagens :D
Jag skrev en fin dikt på Hoggy. ^^ Och jag har gjort klart matten och tyskan, heja mig! :P
För det första har jag ändrat mig om bästa låt. Visst, Hear you me är bra, den är sjukt bra, men den har liksom noll att komma med när man lyssnar på Man must dance med Johnossi. Förutom att den låten har sjukt bra melodi och hela köret, så är texten typ... GOD SMACKINGLY GLOURIOUS som det heter på Popomundo. Varenda rad i den texten betyder något känns det som, och trots det finns det två citat som fastnat speciellt (men jag skulle kunna dra en blogg om vad varje rad i låten betyder för mig, men det orkar ni nog inte lyssna på).
You like to do it as a child on your own
You're in the jungle and the monkeys take your mind from your home
You're in the jungle and the monkeys take your mind from your home
När jag började lyssna på den här låten var samma helg som Animal Planet hade Steve Irwin-maraton, och ett av avsnitten där handlade om ett rehabiliteringscenter för apor. Alltså, idioter får för sig att det är skitkul att ha en apa i sin lägenhet i New York City, och sen kommer de på att det inte funkar och då tar det här centret (som jag inte minns var det ligger) hand om dem och vänjer dem vid att leva i det fria så att de kan leva som de vill igen.
Och i det här avsnittet sprang Steve runt och lekte med aporna i träden eftersom de var så vana med människor att de liksom tillät det (många apor är såna, uppenbarligen, även såna som varit vilda hela livet... framför allt lemurer, typ), och då var det något tillfälle då han klättrade upp... femton meter eller nåt i ett träd och pratade om apor och tittade på dem när de klättrade runt där, och jag kände att j a g v i l l o c k s å! Jag menar, jag har alltid älskat att klättra, jag är grym på det (så ni vet :P), och bara att kunna vara högst uppe och kunna glömma allt som är hemma, det är liksom.. wow. Precis vad jag vill.
You're the monkey in the jungle trying to find your place
The one who let the sunset bring a silly kind of smile on your face
The one who let the sunset bring a silly kind of smile on your face
Och det där är det nästan lite samma sak med, just sista raden bara... ja, men okej, jag är väl så då. Men bara för att niiii inte fattar vad jag ler åt just då, det är väl inte mitt fel. Eller nåt sånt, men liksom jag tror inte jag kan förklara det, det har väl att göra med aporna som får en att tänka på nåt annat, så kan man le åt sånt som ingen annan förstår. Galet bra är det iaf!
För övrigt var det ett jättebra avsnitt av Crocodile Hunter idag, Steve var i Mexiko och hälsade på ett par städer där (en av städerna hette Cancun, den andra har jag glömt) de har sjukt mycket krokodiler, och det som var så coolt var att de inte ville typ döda dem eller få bort dem, utan de ville komma på hur människor och krokodiler kunde leva sida vid sida! Och det var typ aldrig några som blev attackerade av krokodiler heller, för de var så vana vid människor att de hellre höll sig borta. Dit vill jag lätt åka nu!
Outsiders idag är lite småsjukt, nästan värre än vanligt. Jag skulle verkligen aldrig kunna vara ihop med en docka (en kille är det, alltså), det skulle bli... nej, jag vet inte, bara jag ser hur han sitter där och ser kärleksfullt på sin docka får mig att bli helt ställd, jag skulle aldrig klara det. Man behöver liksom respons från den andra personen för att det ska kunna bli nåt. Och nu saknar jag Martin jättemycket bara för att jag började tänka på det, jaha, tack för den.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Yes, säsong 2 av Sex and the City är nerladdad! Go me! Nu funderar jag seriöst på att ladda ner Star Trek: The Next Generation, men frågan är om jag är tillräckligt nördig för det...
Dagens >_<
Sjuuuuk, jag vill inteee! Men jag känner mig bättre nu, så jag kanske håller på att bli frisk. Heja!
Dagens :D
Jag skrev en fin dikt på Hoggy. ^^ Och jag har gjort klart matten och tyskan, heja mig! :P
onsdag 18 oktober 2006
God knows even angels fall
Jag mår för jävligt.
Jag tänkte börja med att skriva det, liksom, fuck it. Och det roliga är att jag inte är förkyld, vilket bara vore logiskt, med tanke på att Martin haft världens förkylning nu i några dagar och varit hes och snuvig och shit utan att jag brytt mig, men neeej, jag har - med största och jävligaste sannolikhet - migrän. Vad annars innebär occasional huvudvärk och illamåendeattacker (samt behovet av att ligga i ett svalt, mörkt rum med en kudde över huvet)?
Well, vad kan man göra förutom att stanna hemma, lova sig själv att plugga lite matte (jag lovar, om varje Vänner-avsnitt jag sett motsvarande en sida i matteboken skulle jag vara klar nu), och konstatera att imorgon ska jag åtminstone åka och hämta historiaboken. Sen får man se hur det går med det (dåligt! Dåligt! Dåligt!!!).
Idag släpps dessutom Lost-boxen, så jag hade tänkt dra iväg till TC efter skolan och gymma (JAG VILL GYMMA!), samt införskaffa militärfärgade fingervantar, nämnda DVD-box och en ny mascara (från The Body Shop, för Djurens skull). Men nej, inget av det blev av, istället sitter jag här och försöker motivera mig själv till att lämna TVn och börja med matten. Kanske kan göra någon milkshake senare ikväll, who knows?
Så istället för att bara ha min vanliga MMS-ångest på torsdagar med Trams har jag numera ångest så fort jag inte aktivt träffar någon, dvs så fort jag inte är i skolan eller träffar Martin. Det är inte kul, och dessutom har jag ångest för allt: jag har inget jobb, jag har inga pengar, jag kan inte skriva, allt jag skriver suger, jag kan inte motivera mig själv, jag orkar inte ens motivera mig själv till att göra sånt som jag gillar, mitt liv går ut på att se på TV och umgås med min pojkvän, jag har blivit en sån där (eller en av alla dom, som Winnerbäck skulle sagt), jag vill flytta hemifrån, jag kommer aldrig kunna det, jag vet inte vad jag vill bli, jag måste tenta av två ämnen, vad händer om Martin gör slut, kommer jag någonsin kunna komma bort från Sverige, kommer jag någonsin ens komma bort ifrån Täby Kyrkby, osv, osv, osv, hela tiden, typ. Och för att undvika att fastna i att tänka på det så stressar jag upp mig över matteläxor eller att inte ha tid att skriva, eller - bäst av allt - att inte hinna se på TV, bara för att slippa ha ångest över stora saker. "Rädslans hinderbana genom själen", helt enkelt.
This sucks ännu mer.
Jag lovar att ni säkert mådde mycket bättre av att läsa det där också. Eller inte. Om ni har tråkigt kan ni ju alltid lämna en kommentar och berätta vad ni har ångest över så jag får något att koncenterar mig på, för just nu börjar det här rummet kännas lite väl klaustofobiskt.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Egentligen från i söndags, men anyway, när vi skulle sova då så la Martin sin hand mot min och liksom ritade mönster i min handflata (ett hjärta, tror jag, men han kanske bara följde några osynliga linjer), och jag fick en sån här "I could die now. I really could"-känsla, och det var underbart (det är en bra känsla, alltså).
Dagens >_<
Fuck migrän. Fuck allt.
Dagens XD
Det kom ett Jehovas vittne hit och ville att jag skulle ge Mamma och Pappa ett papper från dem. Så jag tog emot det, men sen ångrade jag mig och öppnade dörren och gav tillbaka det: "mina föräldrar är inte homofober, ta inte illa upp. Och vi kommer bara slänga det, så det är bättre att du ger det till någon annan så slösar vi inte papper. Du vet, miljön är viktig".
Jag tänkte börja med att skriva det, liksom, fuck it. Och det roliga är att jag inte är förkyld, vilket bara vore logiskt, med tanke på att Martin haft världens förkylning nu i några dagar och varit hes och snuvig och shit utan att jag brytt mig, men neeej, jag har - med största och jävligaste sannolikhet - migrän. Vad annars innebär occasional huvudvärk och illamåendeattacker (samt behovet av att ligga i ett svalt, mörkt rum med en kudde över huvet)?
Well, vad kan man göra förutom att stanna hemma, lova sig själv att plugga lite matte (jag lovar, om varje Vänner-avsnitt jag sett motsvarande en sida i matteboken skulle jag vara klar nu), och konstatera att imorgon ska jag åtminstone åka och hämta historiaboken. Sen får man se hur det går med det (dåligt! Dåligt! Dåligt!!!).
Idag släpps dessutom Lost-boxen, så jag hade tänkt dra iväg till TC efter skolan och gymma (JAG VILL GYMMA!), samt införskaffa militärfärgade fingervantar, nämnda DVD-box och en ny mascara (från The Body Shop, för Djurens skull). Men nej, inget av det blev av, istället sitter jag här och försöker motivera mig själv till att lämna TVn och börja med matten. Kanske kan göra någon milkshake senare ikväll, who knows?
Så istället för att bara ha min vanliga MMS-ångest på torsdagar med Trams har jag numera ångest så fort jag inte aktivt träffar någon, dvs så fort jag inte är i skolan eller träffar Martin. Det är inte kul, och dessutom har jag ångest för allt: jag har inget jobb, jag har inga pengar, jag kan inte skriva, allt jag skriver suger, jag kan inte motivera mig själv, jag orkar inte ens motivera mig själv till att göra sånt som jag gillar, mitt liv går ut på att se på TV och umgås med min pojkvän, jag har blivit en sån där (eller en av alla dom, som Winnerbäck skulle sagt), jag vill flytta hemifrån, jag kommer aldrig kunna det, jag vet inte vad jag vill bli, jag måste tenta av två ämnen, vad händer om Martin gör slut, kommer jag någonsin kunna komma bort från Sverige, kommer jag någonsin ens komma bort ifrån Täby Kyrkby, osv, osv, osv, hela tiden, typ. Och för att undvika att fastna i att tänka på det så stressar jag upp mig över matteläxor eller att inte ha tid att skriva, eller - bäst av allt - att inte hinna se på TV, bara för att slippa ha ångest över stora saker. "Rädslans hinderbana genom själen", helt enkelt.
This sucks ännu mer.
Jag lovar att ni säkert mådde mycket bättre av att läsa det där också. Eller inte. Om ni har tråkigt kan ni ju alltid lämna en kommentar och berätta vad ni har ångest över så jag får något att koncenterar mig på, för just nu börjar det här rummet kännas lite väl klaustofobiskt.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Egentligen från i söndags, men anyway, när vi skulle sova då så la Martin sin hand mot min och liksom ritade mönster i min handflata (ett hjärta, tror jag, men han kanske bara följde några osynliga linjer), och jag fick en sån här "I could die now. I really could"-känsla, och det var underbart (det är en bra känsla, alltså).
Dagens >_<
Fuck migrän. Fuck allt.
Dagens XD
Det kom ett Jehovas vittne hit och ville att jag skulle ge Mamma och Pappa ett papper från dem. Så jag tog emot det, men sen ångrade jag mig och öppnade dörren och gav tillbaka det: "mina föräldrar är inte homofober, ta inte illa upp. Och vi kommer bara slänga det, så det är bättre att du ger det till någon annan så slösar vi inte papper. Du vet, miljön är viktig".
onsdag 11 oktober 2006
Make your own kind of music
Var hittade du denna utmaning?
Hanna utmanade mig. Och jag kan ju knappast låta bli?
Vad lyssnar du på för sorts musik?
Allt. Och inte typ "allt inom metal" utan allt som finns i MP3-format, typ. Men det brukar hålla sig till någorlunda populär musik, utom i vissa fall. Typ.
Vad heter favoritartisten/artisterna?
Oj, håll i er nu: Goo Goo Dolls, Per Gessle, Gyllene Tider (Roxette ibland också), Slade, Beatles, Jimmy Eat World, Counting Crows, Aqua, Dia Psalma, Loke... och en jäkla massa annat.
Låt som gör dig glad:
Jump (for my love) med Pointer Sisters inte så mkt pga låten, utan mest för att man direkt kommer att tänka på Hugh Grant som dansar i Love, Actually. Iaf gör jag det! ;P
Bästa låten:
Just nu är det lätt Hear you me med Jimmy Eat World som är med i A Cinderella Story. Jag kan lyssna på den här hur många gånger som helst.
Sämsta låten:
Ehm... det känns ju lite vuxet att säga Crazy Frog, men jag tål inte grodan, alltså.
Bästa partyhiten:
Men jag paaaartar aldriiiiig! :(
I min iTunes:
Jag har inte iTunes! Men jag har Winamp, och där jag har ett gäng låtar jag gillar just nu. Typ Europa Brinner med Anders F Rönnblom.
Jag utmanar: Chriss, Trams, Linda, och typ Malin om hon fortfarande bloggar. Samma gäller väl Bill Stjärnkvist, om nämnda individ läser här. :P
Hanna utmanade mig. Och jag kan ju knappast låta bli?
Vad lyssnar du på för sorts musik?
Allt. Och inte typ "allt inom metal" utan allt som finns i MP3-format, typ. Men det brukar hålla sig till någorlunda populär musik, utom i vissa fall. Typ.
Vad heter favoritartisten/artisterna?
Oj, håll i er nu: Goo Goo Dolls, Per Gessle, Gyllene Tider (Roxette ibland också), Slade, Beatles, Jimmy Eat World, Counting Crows, Aqua, Dia Psalma, Loke... och en jäkla massa annat.
Låt som gör dig glad:
Jump (for my love) med Pointer Sisters inte så mkt pga låten, utan mest för att man direkt kommer att tänka på Hugh Grant som dansar i Love, Actually. Iaf gör jag det! ;P
Bästa låten:
Just nu är det lätt Hear you me med Jimmy Eat World som är med i A Cinderella Story. Jag kan lyssna på den här hur många gånger som helst.
Sämsta låten:
Ehm... det känns ju lite vuxet att säga Crazy Frog, men jag tål inte grodan, alltså.
Bästa partyhiten:
Men jag paaaartar aldriiiiig! :(
I min iTunes:
Jag har inte iTunes! Men jag har Winamp, och där jag har ett gäng låtar jag gillar just nu. Typ Europa Brinner med Anders F Rönnblom.
Jag utmanar: Chriss, Trams, Linda, och typ Malin om hon fortfarande bloggar. Samma gäller väl Bill Stjärnkvist, om nämnda individ läser här. :P
In a world that speaks of ugly as the cardinal sin
Jag får vl bara gå rakt på sak och erkänna: jag har skaffat bilddagboken.
Jag vet, det är hemskt, efter att ha varit en av de som starkt motsatt mig den hemska sidan som bara består av onödig offentlig skit och posebilder på en själv samt fula bilder på ens kompisar (så att man ska framstå som den lyckade i gänget, of course) har jag fallit för trycket och skaffat mig en sån där. Men jag ska i alla fall försöka vara lite sådär oseriös, med lite humor istället. Tyvärr kan inte ens jag ta bort de där hemska visdomarna de har längst ner på varje sida, och som råkar vara det som fått mig att vara emot sidan så länge som jag varit det, men jag gör vad jag kan.
Så om jag inte skriver heller eller ni orkar läsa kan ni ju bara kika in där och kolla lite spännande saker som hänt. Om jag orkar ska jag uppdatera den dagligen (good luck on that one, Ell), även om det bara blir typ ett inlägg från Hoggy eller nåt annat odjupt som dyker upp. So now you know vad som finns på http://somenspegelboll.bilddagboken.se
I övrigt har jag inget att säga, så jag avslutar den här och godtar en utmaning som jag fick av Hanna istället. Och så ska jag läsa om hennes resa till Paris som jag är sjukt avis på, för alla verkar resa bort utom jag nu (Moltena (på hoggy, alltså) ska typ till ROM nästa vecka, så orättvist!). Fuck it.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Jag klippte mig? Vettefan, det har bara varit TV och plugga hela dagen, så. Men jag hittade Hitler iaf efter att han sprungit iväg, det var bra.
Dagens >_<
Orka skolarbete. Orka naturkunskap. Orka tyska.
Dagens XD
"kärlek är att ha abstinens när man inte rört vid människan på en minut. fast det kan nog räknas som psykotisk besatthet också."
- Bara så att jag har citerat det överallt: emojerk är djup som fan.
Dagens XP
Bara för att jävlas med Trams så: http://mesmorizee.livejournal.com/ Den jäveln har haft en hemlig blogg sen i söndags!
Jag vet, det är hemskt, efter att ha varit en av de som starkt motsatt mig den hemska sidan som bara består av onödig offentlig skit och posebilder på en själv samt fula bilder på ens kompisar (så att man ska framstå som den lyckade i gänget, of course) har jag fallit för trycket och skaffat mig en sån där. Men jag ska i alla fall försöka vara lite sådär oseriös, med lite humor istället. Tyvärr kan inte ens jag ta bort de där hemska visdomarna de har längst ner på varje sida, och som råkar vara det som fått mig att vara emot sidan så länge som jag varit det, men jag gör vad jag kan.
Så om jag inte skriver heller eller ni orkar läsa kan ni ju bara kika in där och kolla lite spännande saker som hänt. Om jag orkar ska jag uppdatera den dagligen (good luck on that one, Ell), även om det bara blir typ ett inlägg från Hoggy eller nåt annat odjupt som dyker upp. So now you know vad som finns på http://somenspegelboll.bilddagboken.se
I övrigt har jag inget att säga, så jag avslutar den här och godtar en utmaning som jag fick av Hanna istället. Och så ska jag läsa om hennes resa till Paris som jag är sjukt avis på, för alla verkar resa bort utom jag nu (Moltena (på hoggy, alltså) ska typ till ROM nästa vecka, så orättvist!). Fuck it.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Jag klippte mig? Vettefan, det har bara varit TV och plugga hela dagen, så. Men jag hittade Hitler iaf efter att han sprungit iväg, det var bra.
Dagens >_<
Orka skolarbete. Orka naturkunskap. Orka tyska.
Dagens XD
"kärlek är att ha abstinens när man inte rört vid människan på en minut. fast det kan nog räknas som psykotisk besatthet också."
- Bara så att jag har citerat det överallt: emojerk är djup som fan.
Dagens XP
Bara för att jävlas med Trams så: http://mesmorizee.livejournal.com/ Den jäveln har haft en hemlig blogg sen i söndags!
tisdag 3 oktober 2006
Theese boots are made for walking
Som vanligt händer ingenting i mitt liv, jag tillbringar den mesta tiden framför Animal Planet och om jag någon gång får en stund över måste jag plugga. Call me pathetic, men jag är ändå rätt nöjd med mitt liv. Helgerna brukar innebär lite mer action, så...
Som den här helgen! Den började nästan perfekt med ett underbart avsnitt av Croc Diaries, Terri blev stylad för att bli proffesionellt fotad, och med allt smink och stylat hår... hah, man trodde såklart inte det var hon. Sen ett långt stycke med Bindi på slutet, och hon är ju bara bäst. "This is a bird, and it's not related to the wombat", "we have trained this turtle not to be afraid of kids, but you can't go in here and feed it, and do you know why? Because it's my zoo, and one day I'm gonna run it". Hon är min idol.
Sen dök Martin upp, och några timmar senare såg vi den äntligen. The one, the only, the motherfuckin'... Snakes on a plane. Och oh my God, vilken film, den var helt otrolig. Så fort jag får tid över ska jag skriva ihop en recension av den, men så länge låter vi en sak vara sagd: den äger. Det är svårt att slå en film som handlar om snakes... on a plane, och med Samuel L Motherfuckin' Jackson i huvudrollen? Wow...
Resten av helgen var mer "normal", vi såg en massa på TV, jag tvingade Martin att se Collision Course (som jag inte nämnt här än, men den är grym. Ska skriva blogg på den snart, och dessutom kan man läsa min recension på HE också...), och fick honom att erkänna att den var bra. ÄGD, typ. Sen blev det Kingdom Hearts hela söndagen, och pga busskrångel sov han natten till måndag också. Mysigt, som man säger.
Dagens bästa happening var att Mamma payade ett par stövlar till mig som jag spanat in på Din Sko. Eller snarare så gick jag runt i Täby Centrum igår på lunchen och letade lite, och sen hittade jag två par som jag valde mellan, och de här blev det. Dessutom var de billiga, strax under 600 (jämfört med flera andra jag kollade på som gick på typ 1200), så bara fördelar... nästan iaf, det är ju läder och grejer, så de kommande dagarna kommer jag hört Bindi säga "and we don't want them to be turned into boots, bag or belts" varje gång jag tar på dem (eller Steve, då, det var han som sa det från början, och skit samma att det var om ormar, you get the picture, va?). Jag ska kompensera för det någon gång, jag lovar, men de är ju så snygga (och kolla klacken!)...
Så, bortsett från lite dåligt samvete för världens djur och så, så har den här dagen gått bra, ingen stress, arbeten gjorda som de ska, och typ "I don't need a job, I don't need my parents, I've got great boots"-boots i allmänhet. Dagen kunde varit sämre.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Booots, såklart! :P
Dagens >_<
Jag hatar att läder är så snyggt. Fuck ytligheten.
Dagens :D
Long way down med Nick Hornby, han är verkligen en av mina favoritförfattare!
Dagens ^^
Min svenskalärare imponerades över den snygga dialogen jag skrev i svenska, så jag börjar seriöst tro att just dialoger är något jag är jäkligt bra på.
Dagens <:)
Lillasyster fyller fjortis idag! ^^
Som den här helgen! Den började nästan perfekt med ett underbart avsnitt av Croc Diaries, Terri blev stylad för att bli proffesionellt fotad, och med allt smink och stylat hår... hah, man trodde såklart inte det var hon. Sen ett långt stycke med Bindi på slutet, och hon är ju bara bäst. "This is a bird, and it's not related to the wombat", "we have trained this turtle not to be afraid of kids, but you can't go in here and feed it, and do you know why? Because it's my zoo, and one day I'm gonna run it". Hon är min idol.
Sen dök Martin upp, och några timmar senare såg vi den äntligen. The one, the only, the motherfuckin'... Snakes on a plane. Och oh my God, vilken film, den var helt otrolig. Så fort jag får tid över ska jag skriva ihop en recension av den, men så länge låter vi en sak vara sagd: den äger. Det är svårt att slå en film som handlar om snakes... on a plane, och med Samuel L Motherfuckin' Jackson i huvudrollen? Wow...
Resten av helgen var mer "normal", vi såg en massa på TV, jag tvingade Martin att se Collision Course (som jag inte nämnt här än, men den är grym. Ska skriva blogg på den snart, och dessutom kan man läsa min recension på HE också...), och fick honom att erkänna att den var bra. ÄGD, typ. Sen blev det Kingdom Hearts hela söndagen, och pga busskrångel sov han natten till måndag också. Mysigt, som man säger.
Dagens bästa happening var att Mamma payade ett par stövlar till mig som jag spanat in på Din Sko. Eller snarare så gick jag runt i Täby Centrum igår på lunchen och letade lite, och sen hittade jag två par som jag valde mellan, och de här blev det. Dessutom var de billiga, strax under 600 (jämfört med flera andra jag kollade på som gick på typ 1200), så bara fördelar... nästan iaf, det är ju läder och grejer, så de kommande dagarna kommer jag hört Bindi säga "and we don't want them to be turned into boots, bag or belts" varje gång jag tar på dem (eller Steve, då, det var han som sa det från början, och skit samma att det var om ormar, you get the picture, va?). Jag ska kompensera för det någon gång, jag lovar, men de är ju så snygga (och kolla klacken!)...
Så, bortsett från lite dåligt samvete för världens djur och så, så har den här dagen gått bra, ingen stress, arbeten gjorda som de ska, och typ "I don't need a job, I don't need my parents, I've got great boots"-boots i allmänhet. Dagen kunde varit sämre.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Booots, såklart! :P
Dagens >_<
Jag hatar att läder är så snyggt. Fuck ytligheten.
Dagens :D
Long way down med Nick Hornby, han är verkligen en av mina favoritförfattare!
Dagens ^^
Min svenskalärare imponerades över den snygga dialogen jag skrev i svenska, så jag börjar seriöst tro att just dialoger är något jag är jäkligt bra på.
Dagens <:)
Lillasyster fyller fjortis idag! ^^
torsdag 28 september 2006
Mama, but weer all crazyee now
"Jag tror ingen i den här familjen är riktigt klok" konstaterade min mamma förut, och jag tror faktiskt hon hade rätt.
Allt började med att min brorsa skulle iväg på fotbollsträning, och hade lämnat huset. Plötsligt kom han springande tillbaka igen och skrek något om att han glömt sina shorts.
- Inte konstigt jag glömt dem när de inte är här! kom han upprört fram till efter att ha letat runt lite i grovköket.
Samtidigt började Mamma kommunciera med de som satt i en bil ute på gatan och väntade på min brorsa:
- Det ligger något i brevlådan, sa hon av någon anledning.
- Dina shorts ligger i brevlådan! förklarade jag för Acksäll, och tyckte att jag var skitrolig.
Mamma insåg att shortsgrejen kanske var ett problem, och plötsligt började hon också leta runt. Efter ett tag hittade de dem:
- Här är de ju! utbrast Acksäll. Du kan ju inte ha värsta täckbyxorna över dem, hur ska jag då hitta dem?
- Nej, så kan vi inte ha det, sa Mamma, och så kom de tillbaka ut i hallen.
Av någon anledning frågar någon vad som ligger i brevlådan, jag minns inte vem, men Acksäll svarar:
- Det ligger en tjuga i brevlådan!
- Gör det? undrar Mamma.
- Jaa, säger Acksäll ironiskt, och får sedan en skitkul idé: det var brevbärare som la den där, han hade vunnit på hästar!
Mamma och jag bröt ihop av skratt, och hon konstaterade att vi inte är kloka någonstans. Sen försvann Acksäll iväg på träning och jag och Mamma åkte och handlade - en alltid lika kul upplevelse.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Min väska, Collision Course och Animal Planet. Alltid bäst.
Dagens >_<
Jag har missat halva Animal Police-"maratonet"... igen!
Allt började med att min brorsa skulle iväg på fotbollsträning, och hade lämnat huset. Plötsligt kom han springande tillbaka igen och skrek något om att han glömt sina shorts.
- Inte konstigt jag glömt dem när de inte är här! kom han upprört fram till efter att ha letat runt lite i grovköket.
Samtidigt började Mamma kommunciera med de som satt i en bil ute på gatan och väntade på min brorsa:
- Det ligger något i brevlådan, sa hon av någon anledning.
- Dina shorts ligger i brevlådan! förklarade jag för Acksäll, och tyckte att jag var skitrolig.
Mamma insåg att shortsgrejen kanske var ett problem, och plötsligt började hon också leta runt. Efter ett tag hittade de dem:
- Här är de ju! utbrast Acksäll. Du kan ju inte ha värsta täckbyxorna över dem, hur ska jag då hitta dem?
- Nej, så kan vi inte ha det, sa Mamma, och så kom de tillbaka ut i hallen.
Av någon anledning frågar någon vad som ligger i brevlådan, jag minns inte vem, men Acksäll svarar:
- Det ligger en tjuga i brevlådan!
- Gör det? undrar Mamma.
- Jaa, säger Acksäll ironiskt, och får sedan en skitkul idé: det var brevbärare som la den där, han hade vunnit på hästar!
Mamma och jag bröt ihop av skratt, och hon konstaterade att vi inte är kloka någonstans. Sen försvann Acksäll iväg på träning och jag och Mamma åkte och handlade - en alltid lika kul upplevelse.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Min väska, Collision Course och Animal Planet. Alltid bäst.
Dagens >_<
Jag har missat halva Animal Police-"maratonet"... igen!
tisdag 26 september 2006
För ska det va så svårt att dela säng med nån inatt?
What a day. Den började ganska bra, fick till en snygg outfit, hade en skön tyskalektion då vi åt frukost i skolan (internationella språkdagen, vet ni) och gick en tipspromenad, och sen åkte jag till Åhléns och köpte en väska (fullkomligt älskar den). Sen blev det lite sämre, inställda lektioner, den fina gåvan tre och en halv timmes håltimme på fredag och annat otrevligt, men det funkar väl.
En sak som varit bra idag är alla människor, först på morgonen mötte jag tre person från min högstadieklass när jag gick till bussen: en hälsade på mig lite, en ignorerade mig, och den sista - en av de jag tyckte om men ofrånkomligt gled ifrån när Jojje gjorde slut - fick syn på mig, lös upp och sen vinkade han frenetiskt. Det blev man ju rätt positiv av, och när jag sen tog tåget till Täby Centrum (ingen orkar gå, även om det bara tar tio minuter) så gick jag förbi en tjej i min klass, hon som inte riktigt fattat att jag går där, och hon tog ut sina hörlurar så jag insåg att "oj, hon ska visste prata med mig!" och blev chockad. "Har inte du lektion?" blev frågan, och jag förklarade att jag inte har matte: "jaha, okej. Vi ses sen". Det är lite ovant fortfarande, hon är inte den typen som jag någonsin trott skulle prata med mig.
Förutom det då, så kan vi återkomma till det som jag tänkte skriva om igår: jag och dela säng med folk. Nu har jag inte delat med säng med att jättestort antal personer (pojkar, för att vara specifik), fyra stycken, tror jag, varav en knappt kan räknas eftersom vi var tio personer i ett tält, och jag sov på hans mage. Men det var rätt mysigt ändå, för jag fick sno hans vadmalsmantel som täcke, och de är rätt varma. ^^
Bortsett från honom så var den första killen jag delade säng med Fredrik, även det här i ett tält på ett lajv, men vi sov bredvid varandra, med en sovsäck över oss, på ett smalt liggunderlag som dessutom sluttade så att vi hade huvuden neråt i en backe. Som om inte det vore nog var det blött, trångt (på ena sidan fanns en tältsäng och på andra sidan en hög med blöta sopor), kallt, och jag hade mensvärken från helvetet. Jag kunde inte ligga ner hela natten, jag satte mig upp nästan hela tiden, och flera gånger gick jag ut och gick för att bli av med den: de få gånger jag faktiskt låg ner tog jag dessutom upp så mycket plats att Fredrik fick ligga med ryggen emot ett tältsängsben hela tiden. Och så lärde jag mig att sovsäckar inte funkar om man bara har dem över sig, uppenbarligen måste man krypa ner i dem för att de ska ha effekt: så jag låg och frös nästan hela natten tills Fredrik la armen om mig. Då blev det bättre.
Just den natten var jag nog inte jättekul att ha att göra med, ärligt talat tror jag inte att jag är så kul att sova med egentligen: jag blir så egoistisk. Jag menar, när jag vill sova vill jag sova, folk ska inte störa mig. Och med störa menar jag kräva saker av mig, det är självklart helt okej att hålla om mig sånt. Det har jag inget emot!
Någon som hade något emot det i längden var Orchen. Jag vet inte hur många nätter vi kan ha spenderat tillsammans, kanske femton eller nånting allt som allt, men han ville ha jämlikt på den punkten (vilket var fruktansvärt ironiskt, för i övrigt var han nog den största sexist jag haft oturen att möta). Om han skedade (spooned, ni vet?) mig en natt, då blev han bara sur om jag inte gjorde samma mot honom natten därpå. Det var inte jag lika inne på, jag menar jag försökte nog (jag försökte en hel del med honom som jag inte borde gjort, kan vi säga), men det funkar inte: har jag bestämt mig för att jag ska ligga på ett visst sätt måste jag göra det, och av någon anledning var det aldrig så att det passade. Sen hände saker som gör att jag nog aldrig skulle vilja ligga sked med honom igen, och sen tog det slut.
J sov aldrig med mig. Han hade alltid någon bra ursäkt, för det mesta "jag får inte för mina föräldrar", men det blev ganska uppenbart efter ett tag att det betydde "jag vill inte, och jag tänker göra slut med dig om en månad". Därför kan vi bara för att vara såna anta att han säkert skulle vara värdelös att sova med.
Och så har vi Martin. Första natten vi sov tillsammans konstaterade jag att det var precis så det skulle vara. Det var under de nätterna då det var sådär olidligt varmt, och jag vred mig hela tiden för att inte förgås av värme: men det spelade ingen roll, så fort jag låg någorlunda still så hade jag liksom hans armar runt mig. Och det har fortfarande inte förändrats särskilt mycket, för det mesta får jag somna med hans armar om mig, vilket är fullkomligt underbart. Och de gånger han inte gör det så har jag faktiskt inget emot att göra samma sak tillbaka - det är så mycket bättre när det inte är ett krav (det där gäller nästan allt, har jag märkt, och för det mesta så verkar det som att Orchen är urtypen för Världens Sämsta Pojkvän).
Lång och intressant blogg, eller nåt. Nu tänkte jag bara avsluta med en efterlysning: jag behöver ett nytt halsband i den här stilen. Som ni kanske ser på bilden är det där trasigt, och alternativ-butikerna i Stockholm kunde inte ge mig något att ersätta det med, så om någon har minsta aning om hur jag ska fixa ett nytt - säg till! Det spelar ingen roll om ni köper ett på Shock i Malmö och skickar det till mig, jag betalar alla kostnader, för jag måste ha ett!
That's enough of that shit.
Dagens <3
Min väska. Jag älskar den!
Dagens >_<
Jag har hamnat i fängelse på Popomundo!!! Jag kommer dö!
Dagens ^^
Jag har fått ner typ 15% av Collison Course - heja mig!
En sak som varit bra idag är alla människor, först på morgonen mötte jag tre person från min högstadieklass när jag gick till bussen: en hälsade på mig lite, en ignorerade mig, och den sista - en av de jag tyckte om men ofrånkomligt gled ifrån när Jojje gjorde slut - fick syn på mig, lös upp och sen vinkade han frenetiskt. Det blev man ju rätt positiv av, och när jag sen tog tåget till Täby Centrum (ingen orkar gå, även om det bara tar tio minuter) så gick jag förbi en tjej i min klass, hon som inte riktigt fattat att jag går där, och hon tog ut sina hörlurar så jag insåg att "oj, hon ska visste prata med mig!" och blev chockad. "Har inte du lektion?" blev frågan, och jag förklarade att jag inte har matte: "jaha, okej. Vi ses sen". Det är lite ovant fortfarande, hon är inte den typen som jag någonsin trott skulle prata med mig.
Förutom det då, så kan vi återkomma till det som jag tänkte skriva om igår: jag och dela säng med folk. Nu har jag inte delat med säng med att jättestort antal personer (pojkar, för att vara specifik), fyra stycken, tror jag, varav en knappt kan räknas eftersom vi var tio personer i ett tält, och jag sov på hans mage. Men det var rätt mysigt ändå, för jag fick sno hans vadmalsmantel som täcke, och de är rätt varma. ^^
Bortsett från honom så var den första killen jag delade säng med Fredrik, även det här i ett tält på ett lajv, men vi sov bredvid varandra, med en sovsäck över oss, på ett smalt liggunderlag som dessutom sluttade så att vi hade huvuden neråt i en backe. Som om inte det vore nog var det blött, trångt (på ena sidan fanns en tältsäng och på andra sidan en hög med blöta sopor), kallt, och jag hade mensvärken från helvetet. Jag kunde inte ligga ner hela natten, jag satte mig upp nästan hela tiden, och flera gånger gick jag ut och gick för att bli av med den: de få gånger jag faktiskt låg ner tog jag dessutom upp så mycket plats att Fredrik fick ligga med ryggen emot ett tältsängsben hela tiden. Och så lärde jag mig att sovsäckar inte funkar om man bara har dem över sig, uppenbarligen måste man krypa ner i dem för att de ska ha effekt: så jag låg och frös nästan hela natten tills Fredrik la armen om mig. Då blev det bättre.
Just den natten var jag nog inte jättekul att ha att göra med, ärligt talat tror jag inte att jag är så kul att sova med egentligen: jag blir så egoistisk. Jag menar, när jag vill sova vill jag sova, folk ska inte störa mig. Och med störa menar jag kräva saker av mig, det är självklart helt okej att hålla om mig sånt. Det har jag inget emot!
Någon som hade något emot det i längden var Orchen. Jag vet inte hur många nätter vi kan ha spenderat tillsammans, kanske femton eller nånting allt som allt, men han ville ha jämlikt på den punkten (vilket var fruktansvärt ironiskt, för i övrigt var han nog den största sexist jag haft oturen att möta). Om han skedade (spooned, ni vet?) mig en natt, då blev han bara sur om jag inte gjorde samma mot honom natten därpå. Det var inte jag lika inne på, jag menar jag försökte nog (jag försökte en hel del med honom som jag inte borde gjort, kan vi säga), men det funkar inte: har jag bestämt mig för att jag ska ligga på ett visst sätt måste jag göra det, och av någon anledning var det aldrig så att det passade. Sen hände saker som gör att jag nog aldrig skulle vilja ligga sked med honom igen, och sen tog det slut.
J sov aldrig med mig. Han hade alltid någon bra ursäkt, för det mesta "jag får inte för mina föräldrar", men det blev ganska uppenbart efter ett tag att det betydde "jag vill inte, och jag tänker göra slut med dig om en månad". Därför kan vi bara för att vara såna anta att han säkert skulle vara värdelös att sova med.
Och så har vi Martin. Första natten vi sov tillsammans konstaterade jag att det var precis så det skulle vara. Det var under de nätterna då det var sådär olidligt varmt, och jag vred mig hela tiden för att inte förgås av värme: men det spelade ingen roll, så fort jag låg någorlunda still så hade jag liksom hans armar runt mig. Och det har fortfarande inte förändrats särskilt mycket, för det mesta får jag somna med hans armar om mig, vilket är fullkomligt underbart. Och de gånger han inte gör det så har jag faktiskt inget emot att göra samma sak tillbaka - det är så mycket bättre när det inte är ett krav (det där gäller nästan allt, har jag märkt, och för det mesta så verkar det som att Orchen är urtypen för Världens Sämsta Pojkvän).
Lång och intressant blogg, eller nåt. Nu tänkte jag bara avsluta med en efterlysning: jag behöver ett nytt halsband i den här stilen. Som ni kanske ser på bilden är det där trasigt, och alternativ-butikerna i Stockholm kunde inte ge mig något att ersätta det med, så om någon har minsta aning om hur jag ska fixa ett nytt - säg till! Det spelar ingen roll om ni köper ett på Shock i Malmö och skickar det till mig, jag betalar alla kostnader, för jag måste ha ett!
That's enough of that shit.
Dagens <3
Min väska. Jag älskar den!
Dagens >_<
Jag har hamnat i fängelse på Popomundo!!! Jag kommer dö!
Dagens ^^
Jag har fått ner typ 15% av Collison Course - heja mig!
måndag 25 september 2006
You had a bad day
Det måste finnas någon gräns mellan dagar då allt går åt helvete, och dagar då inget går som det ska, men frågan är var den gränsen är? Jag misstänker att allt handlar om inre styrka: de dagar då allt skiter sig utan att man bryter ihop är dagar då inget går som det ska, men när man inte klarar pressen, då har dagen officiellt gått åt helvete.
I så fall gick allt åt helvete igår, och inget som det skulle idag, och dessutom blev min teori om att Martin förstör mitt liv så gott som bevisad. Det skulle man ju kunna se om en riktigt lyckad sak, om man är på det humöret.
Allt började igår, när vi skulle sätta våra planer för dagen i verket: efter några timmar med Kingdom Hearts (förlåt, Chriss) skulle vi åka till Uppsala, käka pizza, och titta på TV. Hur kan egentligen gå fel i den planen? tänkte jag och kollade bussarna tjugo över fem: det visade sig att bussen vi borde tagit gick för tjugo minuter sen då, så det var bara att planera om. Men vi hade ändå tid.
Tyvärr missade vi tåget vi skulle ta istället, och när vi begav oss av mot bussen som jag haft som reservplan kom Martin på att han glömt sin plånbok. Så det var bara att gå tillbaka, i alla fall jag, Martin orkade inte längre än till tågstationen, med hår som kände feeeetäckligt pga lite för mycket mousse, och allmänt dåligt humör för att inget gick som det skulle. Om jag vetat vad som skulle komma då...
När jag lämnade hemmet var det sista jag hörde pappa som började klaga på mitt och Lisas språkburk, guacemole-incidenten dagen innan hade resulterat i ett par ordväxlingar som kanske inte var alltför trevliga och politiskt inkorrekta, och uppenbarligen var det nog för att pappa skulle skämmas för oss - som vanligt (att det bara var Martin och typ Lisas kompisar som hört det hela var uppenbarligen en oväsentlig detalj). Det gjorde mig inte precis gladare, så när jag väl kom tillbaka till tåget var jag ganska sur...
...vilket kanske är förklaringen till nästa misstag: vi glömde att gå av i Mörby. Hur jag - Tidtabellen - kan begå ett sånt misstag är fortfarande ett mysterium för mig, i vilket fall som helst höll jag på att lacka ur när jag insåg det, ingenting gick som det skulle, och nu var vi dessutom så sena att antagligen skulle pizzerian vi skulle till vara stängd och med största sannolikhet skulle vi inte hinna i tid till Steve Irwins Memorial Service som jag ville se på TV. Oh, the pain!
Efter att ha ringt mamma och bett henne spela in Steve Irwin började jag planera om (jag vidhåller vid en sak: WAP is the shit!), och sen var det bara att ta tunnelbanan till Danderyds sjukhus och sen ta bussen. Då skulle vi vara i Uppsala runt tjugo i nio, kanske inte optimalt, men med lite tur kunde det finnas någon pizzeria öppen (har man väl siktat in sig på något ska man tamigfan aldrig nöja sig med mindre, bara så ni vet).
Tyvärr var det ju inte som att det här skulle funka heller, tiden mellan att pendeltåget anlände till Upplands Väsby och att Upptåget lämnade samma station skulle vara två minuter. När så pendeln är tre minuter sen blir det här ett problem: men vi hoppades att det kanske skulle vänta in pendeln, eller nåt. När vi kom fram visade det sig att det inte spela någon roll, Upptåget var inställt (och att ta sig dit var inte särskilt enkelt, först en buss som för det första var svår att hitta och sen tog tid på sig att komma, och sen ett smockfullt pendeltåg, usch).
Här började saker och ting gå bra i alla fall, vilket var skönt eftersom jag varit väldigt nära att bryta ihop när vi missade att gå av i Mörby, jag menar, för det mesta klarar jag av när saker och ting och inte går som de ska, de senaste veckorna när hela universum var emot mig klarade jag mig utan att bryta ihop, men ju då var det ganska nära. Jag vet inte varför, men de dagar då jag vaknar och måste ligga lite på badrumsgolvet för att bli av med... ångesten? Ångest är fel ord, så illa är det inte, men jag känner mig helt fel och varm och obekväm och måste bara ligga där ett tag tills det känns bra: dagar som börjar så brukar jag vara lite lättare att knäcka än andra, helt enkelt.
Men, med en halvtimme att slå ihjäl i Väsby så letade vi upp en pizzeria, och det fanns en inte alls långt ifrån stationen, vilket inte precis minskade Harold and Kumar goes to White Castle-känslan som Väsby har en tendens att inge. Vi hann beställa och få våra pizzor samt springa in på Coop och köpa läsk på den halvtimmen, och när Upptåget inte var instället hade jag god lust att säga "there will be noone to stop us this time", men jag visste bättre: innan vi var säkert framme hos Martin skulle jag inte ropa hej (eller som vi uttryckte det: man ska inte äta pizza förrän man är på Upptåget).
Det blev inga fler problem mer. Visserligen var vi tvungna att skruva på och av ett cykellyse och såg lite allmänt suspekta ut där vi stod böjda över en cykel med en ficklampa (en kille var på väg att gå förbi oss, men vände och gick runt när han såg den scenen), som Martin dessutom tappade skruven till hela tiden och skruvade på fel en gång. Män! Hem kom vi i alla fall, och jag körde på varianten med att använda fötterna som stödhjul för att inte riskera att fastna i hjulen igen - man ska inte utmana ödet.
Resten av kvällen spenderade vi framför TVn och Animal Planet (hittat ett nytt program att följa där nu, alltså...), men vi somnade rätt snabbt. Då trodde man ju att dagen därpå - idag alltså - inte skulle kunna göra något jävligt mot en, men när Upptåget ställde in sig två gånger på raken började jag fundera. Det slutade med att jag kom hem, men så sent att jag inte orkade åka till varesig gymmet eller Åhléns: gymkortet får alltså förnyas och onsdag, och ny väska får inhandlas imorgon (om jag hinner, jag har inte hunnit se Croc Hutner Diaries på alldeles för lång tid nu!). Fast i teorin var jag inne lite på Åhléns i Uppsala och kollade på väskor (vi var därinne i åtta minuter, och Martin tyckte det kändes som en evighet: återigen, MÄN!), och sen så sprang jag faktiskt en kilometer när jag kom hem så helt wasted var inte dagen ändå... ;)
Ja, ja, nu ska jag sluta skriva skit här, och titta på TV, det är ju massa bra program på Kanal5 idag, och så ska jag ju banda Sleeper Cell som vanligt. Imorgon ska jag försöka skriva en TV-blogg också, om Arnold Schwarzenegger, faktiskt, eftersom jag sett mer film av honom på senaste tiden än någon flicka borde göra. Eller hur ni nu vill se det.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Tja, Martin, då. Jag hade faktiskt tänkt skriva en grej om mig själv och att dela säng med folk, men jag orkar inte, så jag tar den imorgon.
Dagens XD
"Jag tror inte tjejer tjänar mindre än killar - jag tror de köper mer."
- Martin har fått en insikt.
Dagens X'D
HAHAHAHAHAH, jag är gravid på Popomundo! Jag vet inte hur jag ska reagera, men Martin kommer inte bli glad... X'D
I så fall gick allt åt helvete igår, och inget som det skulle idag, och dessutom blev min teori om att Martin förstör mitt liv så gott som bevisad. Det skulle man ju kunna se om en riktigt lyckad sak, om man är på det humöret.
Allt började igår, när vi skulle sätta våra planer för dagen i verket: efter några timmar med Kingdom Hearts (förlåt, Chriss) skulle vi åka till Uppsala, käka pizza, och titta på TV. Hur kan egentligen gå fel i den planen? tänkte jag och kollade bussarna tjugo över fem: det visade sig att bussen vi borde tagit gick för tjugo minuter sen då, så det var bara att planera om. Men vi hade ändå tid.
Tyvärr missade vi tåget vi skulle ta istället, och när vi begav oss av mot bussen som jag haft som reservplan kom Martin på att han glömt sin plånbok. Så det var bara att gå tillbaka, i alla fall jag, Martin orkade inte längre än till tågstationen, med hår som kände feeeetäckligt pga lite för mycket mousse, och allmänt dåligt humör för att inget gick som det skulle. Om jag vetat vad som skulle komma då...
När jag lämnade hemmet var det sista jag hörde pappa som började klaga på mitt och Lisas språkburk, guacemole-incidenten dagen innan hade resulterat i ett par ordväxlingar som kanske inte var alltför trevliga och politiskt inkorrekta, och uppenbarligen var det nog för att pappa skulle skämmas för oss - som vanligt (att det bara var Martin och typ Lisas kompisar som hört det hela var uppenbarligen en oväsentlig detalj). Det gjorde mig inte precis gladare, så när jag väl kom tillbaka till tåget var jag ganska sur...
...vilket kanske är förklaringen till nästa misstag: vi glömde att gå av i Mörby. Hur jag - Tidtabellen - kan begå ett sånt misstag är fortfarande ett mysterium för mig, i vilket fall som helst höll jag på att lacka ur när jag insåg det, ingenting gick som det skulle, och nu var vi dessutom så sena att antagligen skulle pizzerian vi skulle till vara stängd och med största sannolikhet skulle vi inte hinna i tid till Steve Irwins Memorial Service som jag ville se på TV. Oh, the pain!
Efter att ha ringt mamma och bett henne spela in Steve Irwin började jag planera om (jag vidhåller vid en sak: WAP is the shit!), och sen var det bara att ta tunnelbanan till Danderyds sjukhus och sen ta bussen. Då skulle vi vara i Uppsala runt tjugo i nio, kanske inte optimalt, men med lite tur kunde det finnas någon pizzeria öppen (har man väl siktat in sig på något ska man tamigfan aldrig nöja sig med mindre, bara så ni vet).
Tyvärr var det ju inte som att det här skulle funka heller, tiden mellan att pendeltåget anlände till Upplands Väsby och att Upptåget lämnade samma station skulle vara två minuter. När så pendeln är tre minuter sen blir det här ett problem: men vi hoppades att det kanske skulle vänta in pendeln, eller nåt. När vi kom fram visade det sig att det inte spela någon roll, Upptåget var inställt (och att ta sig dit var inte särskilt enkelt, först en buss som för det första var svår att hitta och sen tog tid på sig att komma, och sen ett smockfullt pendeltåg, usch).
Här började saker och ting gå bra i alla fall, vilket var skönt eftersom jag varit väldigt nära att bryta ihop när vi missade att gå av i Mörby, jag menar, för det mesta klarar jag av när saker och ting och inte går som de ska, de senaste veckorna när hela universum var emot mig klarade jag mig utan att bryta ihop, men ju då var det ganska nära. Jag vet inte varför, men de dagar då jag vaknar och måste ligga lite på badrumsgolvet för att bli av med... ångesten? Ångest är fel ord, så illa är det inte, men jag känner mig helt fel och varm och obekväm och måste bara ligga där ett tag tills det känns bra: dagar som börjar så brukar jag vara lite lättare att knäcka än andra, helt enkelt.
Men, med en halvtimme att slå ihjäl i Väsby så letade vi upp en pizzeria, och det fanns en inte alls långt ifrån stationen, vilket inte precis minskade Harold and Kumar goes to White Castle-känslan som Väsby har en tendens att inge. Vi hann beställa och få våra pizzor samt springa in på Coop och köpa läsk på den halvtimmen, och när Upptåget inte var instället hade jag god lust att säga "there will be noone to stop us this time", men jag visste bättre: innan vi var säkert framme hos Martin skulle jag inte ropa hej (eller som vi uttryckte det: man ska inte äta pizza förrän man är på Upptåget).
Det blev inga fler problem mer. Visserligen var vi tvungna att skruva på och av ett cykellyse och såg lite allmänt suspekta ut där vi stod böjda över en cykel med en ficklampa (en kille var på väg att gå förbi oss, men vände och gick runt när han såg den scenen), som Martin dessutom tappade skruven till hela tiden och skruvade på fel en gång. Män! Hem kom vi i alla fall, och jag körde på varianten med att använda fötterna som stödhjul för att inte riskera att fastna i hjulen igen - man ska inte utmana ödet.
Resten av kvällen spenderade vi framför TVn och Animal Planet (hittat ett nytt program att följa där nu, alltså...), men vi somnade rätt snabbt. Då trodde man ju att dagen därpå - idag alltså - inte skulle kunna göra något jävligt mot en, men när Upptåget ställde in sig två gånger på raken började jag fundera. Det slutade med att jag kom hem, men så sent att jag inte orkade åka till varesig gymmet eller Åhléns: gymkortet får alltså förnyas och onsdag, och ny väska får inhandlas imorgon (om jag hinner, jag har inte hunnit se Croc Hutner Diaries på alldeles för lång tid nu!). Fast i teorin var jag inne lite på Åhléns i Uppsala och kollade på väskor (vi var därinne i åtta minuter, och Martin tyckte det kändes som en evighet: återigen, MÄN!), och sen så sprang jag faktiskt en kilometer när jag kom hem så helt wasted var inte dagen ändå... ;)
Ja, ja, nu ska jag sluta skriva skit här, och titta på TV, det är ju massa bra program på Kanal5 idag, och så ska jag ju banda Sleeper Cell som vanligt. Imorgon ska jag försöka skriva en TV-blogg också, om Arnold Schwarzenegger, faktiskt, eftersom jag sett mer film av honom på senaste tiden än någon flicka borde göra. Eller hur ni nu vill se det.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Tja, Martin, då. Jag hade faktiskt tänkt skriva en grej om mig själv och att dela säng med folk, men jag orkar inte, så jag tar den imorgon.
Dagens XD
"Jag tror inte tjejer tjänar mindre än killar - jag tror de köper mer."
- Martin har fått en insikt.
Dagens X'D
HAHAHAHAHAH, jag är gravid på Popomundo! Jag vet inte hur jag ska reagera, men Martin kommer inte bli glad... X'D
onsdag 20 september 2006
I'll stay with you
Idag under matten inträffade en katastrof: min grisgraf försvann! Och då menar jag försvann i ordets rätta bemärkelse, den gick inte att hitta! Jag menar, en graf kan ju inte bara försvinna sådär, eller?
För er som inte förstår är historien enkel: Martin ritade en jättegullig gris åt mig på min miniräknare, som kommer fram om man väljer program "gris". Problemet var bara att när vi lekte med miniräknarna under lektionen så var det helt plötsligt ett streck rätt igenom grisen! Vilket var så upprörande att jag försökte göra något åt det, men när jag ändrat lite grejer så... försvann den! Poff, bara!
Den hände katastrofen kunde jag såklart inte bara låta passera, utan jag var tvungen att klaga lite inför Zackrid och en annan kille i vår klass (Totte. Han hälsade på mig igår: "jag tror inte vi har hälsat på varandra, men jag heter Totte"). De förstod inte riktigt situationen först, så jag fick förklara lite ("min pojkvän har ritat en gris på min miniräknare, men nu hittade jag den inte!" - "hur kunde han göra det!?" - "han hade tråkigt på sina mattelektioner så han lärde sig alla skumma funktioner som finns"), och sen klagade jag vidare. När jag klar med det - eller så klar som jag nu kan bli med en klagoramsa - frågade Totte "vad har du för pojkvän, då?".
Och nu är det inte så att jag tycker att utfrågandet om folks eventuella pojk/flickvänner är något konstigt i sig, men just formuleringen - "vad har du för pojkvän, då?" - var så mysko! Men istället för att skratta åt honom svarade jag helt enkelt att jag hade "en naturnörd från Uppsala", fast sen ändrade jag det till "biolog" - för att vara snäll mot Martin. Vidare blev ju frågan "hur gammal är han", och sen slängde Zackrid ur sig ett "jag har aldrig träffat honom, men han verkar vara helt galen!". "Trivs du med din galna pojkvän, då?" undrade Totte, och jag behöver väl inte skriva ner mitt svar, va? :P
Hursomhelst passade Zackrid på att dra något skämt om att tjejer bara gillar galna killar - antagligen från Chappelle's Show - och Totte höll, ganska upprört, med honom: "ja, jag fattar inte, alla tjejer vill bara ha galna killar!". Jag skrattade lite åt dem, framför allt som han verkade så besviken över att jag var singel - egokick till mig, in-your-face till honom. :P När jag nämnde det för Martin senare var hans kommentar bara "det är väl alla killar? Utom jag, då". Mer egokick till mig, alltså.
Vilket förresten kunde behöva, för schampoot jag använt ett par gånger fuckade upp mitt hår helt! Det blev fett, hårbotten kliade, och det såg ut som att jag varit och lajvat i typ en vecka och börjat med att tupera håret: iuck. Var tvungen att ta en dusch mitt på dagen, trots att jag tänkte vänta till imorgon, för mitt hår gav mig sån ångest. Det gjorde inte precis saken bättre att jag hade en halvtaskig outfit och hur mycket finnar som helst - vissa dagar är man bara ful helt enkelt.
Det som var bra med det var att jag inte bröt ihop eller nåt som jag gör ibland när allt går emot mig, jag brydde mig knappt. "Ok, jag ser för jävlig ut, that sucks, nu går vi till skolan och har matte". Om det har att göra med att jag vet att folk nog tycker om mig ändå eller om jag helt enkelt bara hade en bra självförtroende-dag och kunde se pbjektivt på saken vet jag inte, men när jag fått på mig min jacka så var outfiten inte heller lika trist längre - läderjacka is the shit, helt enkelt.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Förlåt att jag tjatar, men I luuuuv Animal Planet! Jag menar, jag visste att jag älskade djur, men att det var såhär illa, och att det fanns så mycket söta djur, det hade jag inte en aning om! Tasmanian devils (och deras ungar...! Imorgon blir det typ ett helt program med dem! :D), bilbies (som heter kaninpunggrävlingar på svenska o_O), koalor (Steve Irwin älskar dem, det går inte ett avsnitt av Crocodile Hunter Diaries utan att de är med), rutpytonorm (världens vackraste orm, no doubt, de heter carpet python på engelska eftersom deras mönster inspirerat orientaliska mattor), och grävlingar (om ni aldrig sett en grävlingsunge så tycker jag så synd om er!) är bara några av de djur som jag helt plötsligt fått upp ögonen för, de är underbara! Och sen har vi alla vanliga djur, katter, hundar och sånt, och I surrender! <3
Dagens -_-
Att Blogspot tog bort mitt inlägg så jag fick skriva om det. DÖ!
Dagens XD
Min mamma försökte förklara hur man dresserar hundar, hon hade sett det på TV:
"Och sen ska man slänga kopplet bredvid dem, för då fattar de att nu är husse förbannad, och då är det bäst att jag gör som han säger, för han slänger koppel på mig. Hjälp, hundombudsmannen, hjälp, han slänger koppel!"
För er som inte förstår är historien enkel: Martin ritade en jättegullig gris åt mig på min miniräknare, som kommer fram om man väljer program "gris". Problemet var bara att när vi lekte med miniräknarna under lektionen så var det helt plötsligt ett streck rätt igenom grisen! Vilket var så upprörande att jag försökte göra något åt det, men när jag ändrat lite grejer så... försvann den! Poff, bara!
Den hände katastrofen kunde jag såklart inte bara låta passera, utan jag var tvungen att klaga lite inför Zackrid och en annan kille i vår klass (Totte. Han hälsade på mig igår: "jag tror inte vi har hälsat på varandra, men jag heter Totte"). De förstod inte riktigt situationen först, så jag fick förklara lite ("min pojkvän har ritat en gris på min miniräknare, men nu hittade jag den inte!" - "hur kunde han göra det!?" - "han hade tråkigt på sina mattelektioner så han lärde sig alla skumma funktioner som finns"), och sen klagade jag vidare. När jag klar med det - eller så klar som jag nu kan bli med en klagoramsa - frågade Totte "vad har du för pojkvän, då?".
Och nu är det inte så att jag tycker att utfrågandet om folks eventuella pojk/flickvänner är något konstigt i sig, men just formuleringen - "vad har du för pojkvän, då?" - var så mysko! Men istället för att skratta åt honom svarade jag helt enkelt att jag hade "en naturnörd från Uppsala", fast sen ändrade jag det till "biolog" - för att vara snäll mot Martin. Vidare blev ju frågan "hur gammal är han", och sen slängde Zackrid ur sig ett "jag har aldrig träffat honom, men han verkar vara helt galen!". "Trivs du med din galna pojkvän, då?" undrade Totte, och jag behöver väl inte skriva ner mitt svar, va? :P
Hursomhelst passade Zackrid på att dra något skämt om att tjejer bara gillar galna killar - antagligen från Chappelle's Show - och Totte höll, ganska upprört, med honom: "ja, jag fattar inte, alla tjejer vill bara ha galna killar!". Jag skrattade lite åt dem, framför allt som han verkade så besviken över att jag var singel - egokick till mig, in-your-face till honom. :P När jag nämnde det för Martin senare var hans kommentar bara "det är väl alla killar? Utom jag, då". Mer egokick till mig, alltså.
Vilket förresten kunde behöva, för schampoot jag använt ett par gånger fuckade upp mitt hår helt! Det blev fett, hårbotten kliade, och det såg ut som att jag varit och lajvat i typ en vecka och börjat med att tupera håret: iuck. Var tvungen att ta en dusch mitt på dagen, trots att jag tänkte vänta till imorgon, för mitt hår gav mig sån ångest. Det gjorde inte precis saken bättre att jag hade en halvtaskig outfit och hur mycket finnar som helst - vissa dagar är man bara ful helt enkelt.
Det som var bra med det var att jag inte bröt ihop eller nåt som jag gör ibland när allt går emot mig, jag brydde mig knappt. "Ok, jag ser för jävlig ut, that sucks, nu går vi till skolan och har matte". Om det har att göra med att jag vet att folk nog tycker om mig ändå eller om jag helt enkelt bara hade en bra självförtroende-dag och kunde se pbjektivt på saken vet jag inte, men när jag fått på mig min jacka så var outfiten inte heller lika trist längre - läderjacka is the shit, helt enkelt.
That's enough of that shit.
Dagens <3
Förlåt att jag tjatar, men I luuuuv Animal Planet! Jag menar, jag visste att jag älskade djur, men att det var såhär illa, och att det fanns så mycket söta djur, det hade jag inte en aning om! Tasmanian devils (och deras ungar...! Imorgon blir det typ ett helt program med dem! :D), bilbies (som heter kaninpunggrävlingar på svenska o_O), koalor (Steve Irwin älskar dem, det går inte ett avsnitt av Crocodile Hunter Diaries utan att de är med), rutpytonorm (världens vackraste orm, no doubt, de heter carpet python på engelska eftersom deras mönster inspirerat orientaliska mattor), och grävlingar (om ni aldrig sett en grävlingsunge så tycker jag så synd om er!) är bara några av de djur som jag helt plötsligt fått upp ögonen för, de är underbara! Och sen har vi alla vanliga djur, katter, hundar och sånt, och I surrender! <3
Dagens -_-
Att Blogspot tog bort mitt inlägg så jag fick skriva om det. DÖ!
Dagens XD
Min mamma försökte förklara hur man dresserar hundar, hon hade sett det på TV:
"Och sen ska man slänga kopplet bredvid dem, för då fattar de att nu är husse förbannad, och då är det bäst att jag gör som han säger, för han slänger koppel på mig. Hjälp, hundombudsmannen, hjälp, han slänger koppel!"
tisdag 19 september 2006
I think we're going somewhere, we're on to something good here...
Martin ringde mig förut. Förutom att det i sig är en sensation, eftersom han aldrig ringer, så var det han sa nästan ännu bättre:
- Hej, alltså, Felix ringde förut, och han ville att vi skulle hänga med ut och äta med honom och Magnus på fredag, så jag tänkte höra vad du tyckte om det. Och jag tänkte att jag skulle ringa istället för att SMSa, för det är så opersonligt.
Ni hör ju själva, det är ju ett jäkla mirakel som har skett här! Det här motbevisar ju alla gamla fördomar om att killar aldrig lär sig något, och det ifrågasätter ju alla gamla könsstereotyper och... okej, jag börjar kanske överdriva, men jag blev sjukt förvånad över att han insett att man kanske ska ringa om vissa saker, och därför kan han ha fått för sig att jag dissade honom. Äh, det kan han ha, han får inte börja ta mig för givet nu igen.
Det där citatet måste väl påstås stämma ganska bra just nu. Men nu ska jag sluta dissa Martin, tror jag, ärligt talat har jag rätt dåligt samvete för en grej som hände i lördags: han låg och sov i min säng, och jag passade på att fota honom (han vägrar liksom låta mig fota honom annars, så det var ända sättet!), och senare bestämde jag mig för att visa bilderna. "Men uusch, ta bort dem!" klagar Martin, så jag gjorde det... bara att nästa bild råkade vara en, om än otydlig, bild på mig där jag kysser mitt ex. Vilket jag inte märkte först heller, utan Martin kommenterade bilden (det syns inte att det är jag, för jag är vänd bort från kamera, men eftersom vi stod i min dörr, så...), något om att det var typ Vanda eller vad det var... men det var uppenbart att han visste att det inte var hon på bilden. "Det är inte Vanda" var min enda kommentar, och sen klickade jag bort bilden.
Ooops.
Vi kan väl säga att det där är en av de grejer som gör att jag nog ska försöka vara snäll mot honom ett tag framför, för jag vet att han hatar när jag pratar om mina ex, och det där... well, jag är glad att han inte typ dumpade mig rakt av, jag hade blivit skitsur om jag varit han.
Och det här som skulle bli en kort blogg om min nya insikt. Aja, behövde få det där ur mig, och nu kan ni ju typ hata mig eller nåt.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Popomundo är så sjukt kul! ^^
Dagens -_-
Det går för lite Animal Police på Animal Planet tycker jag. Och så måste jag läsa Dvärgen och det är inte skitkul det heller...
- Hej, alltså, Felix ringde förut, och han ville att vi skulle hänga med ut och äta med honom och Magnus på fredag, så jag tänkte höra vad du tyckte om det. Och jag tänkte att jag skulle ringa istället för att SMSa, för det är så opersonligt.
Ni hör ju själva, det är ju ett jäkla mirakel som har skett här! Det här motbevisar ju alla gamla fördomar om att killar aldrig lär sig något, och det ifrågasätter ju alla gamla könsstereotyper och... okej, jag börjar kanske överdriva, men jag blev sjukt förvånad över att han insett att man kanske ska ringa om vissa saker, och därför kan han ha fått för sig att jag dissade honom. Äh, det kan han ha, han får inte börja ta mig för givet nu igen.
”Inte vet jag! Det verkar som om ni har samma griller allihop om att få en Indiana Jones i huset som ändå sätter in allting i diskmaskinen. Man får uppfostra dem!”
- Ur På spaning med Bridget Jones
Det där citatet måste väl påstås stämma ganska bra just nu. Men nu ska jag sluta dissa Martin, tror jag, ärligt talat har jag rätt dåligt samvete för en grej som hände i lördags: han låg och sov i min säng, och jag passade på att fota honom (han vägrar liksom låta mig fota honom annars, så det var ända sättet!), och senare bestämde jag mig för att visa bilderna. "Men uusch, ta bort dem!" klagar Martin, så jag gjorde det... bara att nästa bild råkade vara en, om än otydlig, bild på mig där jag kysser mitt ex. Vilket jag inte märkte först heller, utan Martin kommenterade bilden (det syns inte att det är jag, för jag är vänd bort från kamera, men eftersom vi stod i min dörr, så...), något om att det var typ Vanda eller vad det var... men det var uppenbart att han visste att det inte var hon på bilden. "Det är inte Vanda" var min enda kommentar, och sen klickade jag bort bilden.
Ooops.
Vi kan väl säga att det där är en av de grejer som gör att jag nog ska försöka vara snäll mot honom ett tag framför, för jag vet att han hatar när jag pratar om mina ex, och det där... well, jag är glad att han inte typ dumpade mig rakt av, jag hade blivit skitsur om jag varit han.
Och det här som skulle bli en kort blogg om min nya insikt. Aja, behövde få det där ur mig, och nu kan ni ju typ hata mig eller nåt.
That's enough of that shit.
Dagens ^^
Popomundo är så sjukt kul! ^^
Dagens -_-
Det går för lite Animal Police på Animal Planet tycker jag. Och så måste jag läsa Dvärgen och det är inte skitkul det heller...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)